Poesi
Alexandra Sundqvist
Tvångsamheten
Ordfront förlag
Ett inledande citat från Wisława Szymborska fungerar som stämgaffel och sätter poetisk ton i Alexandra Sundqvists lyriska debut, där en ung kvinna från Norrland förälskar sig i en intellektuell och "våldsamt vacker man", avgudad av alla men likväl hennes blivande förövare. "Än är det inget problem/ att i mig sjuder/ världshavens utdöende strömmar/ forsandes av motstånd/ inför det oundvikliga/ än har inga öar översvämmats/ än finns Tuvalu."
Relationen beskrivs som smärtsamt symbiotisk och utplånande. Diktjaget noterar varningstecknen men låter sig mot bättre vetande installeras mot en fond av Volvo, villa och vovve. Försöken att lämna resulterar i blommor eller blåtiror.
Sundqvist, som tidigare har skrivit en biografi över musikern Barbro Hörberg, ägnar i boken flera avsnitt åt sångerskan Ronnie Spector som levde under tortyrliknande förhållanden med Phil Spector. "Tvångsamheten" vill också lyfta det samhälleliga problemet med återkommande rader som "den farligaste platsen för en kvinna/ är hennes eget hem".
Trots att läsaren blir vittne till våld och destruktiv tvåsamhet, framstår Sundqvists språk ändå som ungdomligt lätt och oförstört. Bokens sviter är indelade efter färger och de fyra elementen, och det bokstavligen virvlar av liknelser och metaforer – vissa rader så gripande att de dyker upp som ljusblixtar i tanken lång tid efteråt: "Så länge dahliorna tar upp vatten/ vet jag att jag får bada/ i din omtanke."