"Vi har en lång tidsplan, det får ta sin tid", säger Adam som inte längre får chansen att lägga verktygen åt sidan efter en arbetsdag som snickare.
När Elin Johansson, 26, och Adam Sundqvist, 27, tänkte på sin gemensamma framtid såg de ett liv i hus framför sig.
– Vi har alltid velat bo i hus, både Adam och jag, säger Elin. Det senaste året har det blivit mer aktuellt, inte minst på våren och sommaren. Då var längtan starkare, man vill ju kunna grilla och gå barfota i gräset.
För dem blev en handskriven lapp avgörande för att de i dag står som lyckliga ägare av en mycket speciell villa på Klippstigen. Arkitektritad från 1971.
– Under vår husjakt gick vi ett varv i Hultsfred och tittade på hus vi kunde tänka oss att köpa, berättar Adam. Vi lade lappar i olika brevlådor, bland annat här. Där vi förklarade att vi var intresserade av huset.
– Annars vet ju ingen att man är intresserad, tillägger Adam och ler över tillvägagångssättet.
Det gick lång tid, de tänkte inte mer på det utan var och tittade på andra hus som låg ute till försäljning. Tills en dag då de blev uppringda.
Tidigare ägaren hade gått bort, och lappen hittats sent omsider. Nu fick de erbjudandet att köpa huset av Synskadades Riksförbund, som ärvt fastigheten.
Vad tänkte ni i den stunden?
– Det blev lite "stissigt", säger Adam och skrattar.
– Vi var på semester på Öland och fick bara kvällen på oss att bestämma oss om vi var intresserade och ville komma och titta, fyller Elin i.
– Det var mycket glädje förstås. Samtidigt nervöst. Första huset och det rörde sig om mycket pengar, säger Adam.
Här ska ett modernt kök in. Väggen till vänster om Elin har rivits till hälften, för att förstärka känslan av rymd.
Nu står de mitt i drömkåken. Mitt i byggdammet. Med en lång "att-göra-lista". Det är en omfattande renovering som väntar, av rum för rum. Totalt 195 kvadratmeter. Med en trädgård där till, som också behöver en stor dos kärlek.
– Vi har en lång tidsplan, det får ta sin tid, säger Adam som inte längre får chansen att lägga verktygen åt sidan efter en arbetsdag som snickare. Då är det på med snickarbältet igen och inte sällan 16-timmarspass som summeras.
– Vi får värdefull hjälp av våra familjer och vänner, både när vi bett om det och inte bett om det. Det är förstås uppskattat.
När sovrummet var helt klart valde Elin Johansson och Adam Sundqvist att flytta in. "Vi har delat huset i en byggdel och en bodel kan man säga".
Nu har de delat in huset i en byggdel och en bodel kan man säga. Så flyttlasset har gått från lägenheten. En mäktig känsla.
– Vi är klara med vårt sovrum, gjort ett provisoriskt kök i ett annat och vi diskar i tvättstugan, säger Elin och pekar med handen åt den del av huset man bor i. Eftersom huset är ganska naturligt uppdelat med kök/umgängesdel på ena sidan och bodel på andra, så känns det som det kommer fungera ganska bra att flytta in, trots renovering.
En vägg har rivits till hälften, en annan ska upp så man får ett kontor, och det gamla köket lämnar plats åt ett nytt modernt, med öppen planlösning och köksö mot matrummet där man tänker sig ett stort matbord, som Adam ska göra, med gott om plats för trivsamma middagar med familj och vänner.
Originalritningen och fotografier från byggtiden har sparats och lämnats över till de nya ägarna. "Jätteroligt att ha", säger Adam Sundqvist. På bilden också hunden Sally.
Originalritningen från 1971.
Den magnifika murstocken med öppen spis i grå granit är husets hjärta. Resligt sträcker den sig mot taket, som i mitten av rummet har formen av en kyrkliknande kupol. Här är takhöjden fyra meter och stora fönster bidrar till att ge rummet en ännu häftigare rymd.
– Vi tycker det är ett jättehäftigt hus. De som byggde det var verkligen före sin tid med stora fönsterrutor, öppen planlösning och golvvärme, säger Elin som exempel.
– Och det roliga är att de sparat originalritningen och fotografier från byggtiden, säger Adam. Det är jättekul att ha.
Så här ser huset ut utvändigt.