Att läsa berättelserna om vardagslivet i Vimmerby i gamla tider är en hisnande resa bakåt. Eftersom anteckningarna är gjorda med en återgivning av de intervjuades dialekt och uttal hörs rösterna av de gamla så särskilt tydligt inne i huvudet.
Materialet om hygien och renlighet är omfattande och spänner över tvätt av både människokropp och kläder, städning i hemmet, disk och förekomsten av ohyra.
Vi vet, förstås, att det i 1800-talets Småland inte var så lätt att hålla sig ren. Särskilt inte under vintrarna, när sjöarna inte längre höll badtemperatur, så man kunde låta vattnet skölja bort det värsta av svett och smuts.
"?så badede di istället julaften i tjöket hälle i stua. Nön mer gång på vintann blidde dä innte å tä bade. Åmm sommra brukte di å bade iblann i åera hälle sjöa, sasjillt mässommasaften."
Men i intervjuerna med Vimmerbybor födda på 1800-talet, kan vi också skymta en ansträngning att hålla den värsta lorten ifrån sig, om hem där man hade olika handdukar för olika sorters handtvätt, om kampen mot "lyss" och julbadet i balja i köket, med badvatten som värmts på spisen.
Sedan var det väl inte riktigt lika petnoga, då, som nu:
"Guggle sa i munnen jole di sällan i gammle tin".

T vättvanorna varierade na-turligtvis; mellan individer, mellan samhällsklasserna.
"Hur ofte de tvättede sa i gammle tin va stor sjillnad på. Dä finere hälle rikere folket tvättede sa oftere änn di fattie. Sänn va dä ju åkkså sjillnad på va folk hadde för nönting å jöre på, åmm dä va nött fint hälle grositt jöre så di smorde ner sa åmm hännera."
Den som hade "grosigt göra" behövde förstås tvätta händerna lite oftare. Men alla förväntades i alla fall tvätta sig lite särskilt när det var helgdag.
"Åmm sönndassmörna ifall di skulle klä sa fine tvättede di ansäktet å halsen å arma å hännera. Va dä innte så noje, hälle di skulle gå på sönndan mäst varassklädde, så tvättede di bale ansäktet å hännera på sönndassmöann. Di mäste män, innte alle, tvättede sa var möra i ansäktet å hännera. Inna di åt tvättede di sa allri sänn de hade tvätte sa på mörann, så vitt di innte hade lorte ner sa i arbetet. Inna skolbarna jäkk tä skoaln, va deras mor noje mä att di skulle tvätte sa i ansäktet å på hännera. Sommlie fuskede allt mät, män då kansjä di blidde tefråjede i skoaln omm di hade onnt åmm vatten därhämme."

Ohyra var förstås ett gissel i många hem i gamla ti-der. Det fanns "huelyss", "klälyss", "löpper" och "vägglyss". Kammen var ett redskap mot huvudlössen:
"Di vanlie kåmma di hade tä å kåmme sa mä, va utte mässing, ifrå Tysklann, å ättesåmm månge hade huelyss på dän tin, så kallde di sånna kåmme fa lusräffsa iblann. Dänn ene sia utte kåmmen hade finere tänner änn dänn annre sia. Hårböste hade di allri nönn."
Många lusplågade tog hjälp av matmor för att bli av med några av hårgästerna:
"?att ho to änn sånn där mässingskåmm å räfsede ijönåmm hårt över e litti brikke, hälle nött sånnt där, å höll ho på mä dä e stunn, så rammlede di mässte ner på brikka, där di klämmdes mä najla."

Klädlössen fick annan be-handling. "Klälyss va dä innte så många såmm hade, men fäkk di sånna påssa, så va di noj värre tä rote ut, för di ville mäst hålle te på di hårie ställa på kröppen. Dänn såmm hade sånna påssa bruktå ta åssa sjorta hälle sarken iblann fö tä plåkke å dåmm sänn ann hadde vännt sjorta hälle sarken ut a inn å då va dä noj sommlie såmm fäkk släppe te livet för dänn gången."
"Var möra så tittede kvinnsa i sängklära åmm di kunne hitte nöre loppa, hälle så kansjä di hade dåmm påssa, å då brukte mannsa ta åssa sjorta åmm kvälla, å vänna ut å inn för tä hitte ojura. Kvinnsa jole så di mä mä sarken, män såmm di va litte mer blye åssa, så brukte di innte så offte loppe sa, män nör di jolet så väntede di tä mannsa hade gått å lakt sa åmm kvälla, å då jäkk ti ut åmm sommarn utåmm stueknuten å to åssa så mykke di hade, å sänn synde di i alle rynker var di kumm åt."
Att få loppor i örat måste ju ha varit särskilt besvärligt, men med påhittighet och lite humor kanske det gick att rå på odjuren.
"Va dä nönn såmm fäkk löpper i öat så tömmde di inn i tesje vatten i öat, å latte ditt rinne sakkte, så kansjä löppa kumm utskuttenes, å hälle så tömmde di in i tesje te i höpp att löppa skulle dronkne."
Samma medicin, påhittighet och humor, finns väl i den här metoden att utrota flugor:
"Skulle di utrote flujer, så va dä vanlie sättet tä gå ut i skojen å lete rätt på änn flujsvamp hälle två åmm di va små, änn sånn där gul mä röe prikke. Nör di kumm hämm så vräj di å skaftet å söppte sönna svampen i bite store såmm såkkabite, å la dämm på änn tallräkk å strödde på litte fint såkka, å slo på litte vatten, å rörde åmmet sen. Dä dröjde innte länge fann flujera hadde jätt sa påt å dänn jifftie svampen jole att di snart kolede å."

Vackra män hade förstås gärna mustasch. Att hålla styr på mustaschändarna kunde vara en utmaning så god som någon. Lite grädde och saliv i handflatan gjorde susen. Det fungerade lika utmärkt i håret:
"Iblann hade då å jöre mä tä hålle bå muntasjera å huehårt i styr så dä innte stretede åt olike håll. Då kansjä di to litte grädde i mun å sänn latte ditt rinne i flate näven å sänn strök ditt ifrå bena åt siera te, hälle om di skulle smörje utänna på muntasjera mät, så to di lite åt i nypa å snodde muntasjera runnterikring i utännen."
De flesta kvinnor hade håret uppsatt under dagarna. Så här gjorde man vardagsfrisyren.
"Nör kvinnsa skulle sätte åpp håret så jole di så att föst kåmmde di utet mä dänn glese sia i mässingskåmmen, å sänn flätede ditt i e tridelifläte å fästede ihop na i nerännen mä nöre hårstrå såmm di snodde runnterikring, å sänn to di fläta å snodde na i e trint kake bak i huvet å satte i 6-7 hårnåla ifrå sia."
Nagelrengöring kunde gå till på olika sätt:
"Iblann hade di ene hornet i änn bolsgaffel unna najla. Iblann pillde di dän lorten mä änn litten fällkniv å iblann jole di sa e litte trästikke."

Städningen, då? "Skure jole di nönn gång iblann, utte minsninga tä di store hökktidera. Inna skurbösta kumm åpp, slo di jummet vatten på golvet, å sänn to di änn sliten styv björkriskvast å gnodde ikring på golvet mä fråmm å täbakes."
Skjortor och särkar bar man en, två eller tre veckor innan det var dags att byta. Med sängkläderna kunde man vänta längre:
"Hur offte sänghalmen byttes åmm va noj olike på olike ställe, män dä vanlieste va noj tä lägge ny halm i madrassera framåt julte, nör di hade tryske utte nye sjörden. Hade di onnt åmmett så dä va nöår, så fanns dä noj di såmm lå på örmbonke. Sängklära vädredes för dä mäste änn hälle två gånga var sömmer."
Om grytorna svartnade var tipset att koka fet mat i den. Men den som var fattig hade sällan fett att koka ren grytorna med. Så här kunde det gå till:
"Iblann kokkte di ben i grytera. I Össåse i Södra Vi bodde änn fatti törpere mä familj på 1880-talet. Änn da kumm hustrahass tä änn utte bönnera i bynn å fråjede åmm ho kunne få låne nöre fäben såmm bonnmora hade kokkt annre gången. Dä fäkk ho jöre åmm di fäkk bena täbakes ätte kokninga."

Att det kunde behöva vädras ibland kan man förstå och då "yppnede di döra, så fräsk luft skulle kåmme inn - dä va mäst på sömmarn."
Nog måste de ha längtat efter "fräsk luft", med tanke på hur man handskades med stinkande strumpor:
"Sure strumpa hängde di tä törke på e trästång i taket såmm fanns på di inklere ställa.
Åmm strummpera innte va rene, så kansjä di va skarpede hälle stele när i föta, å då gnodde di dåmm imilla hännera så di skulle bli mjuke ijänn. Nör di blidde mykke lortie, så tvättedes di iblann."

I gamla tider var det inte självklart att det fanns ett dass - allmänt kallat privetet, eller pruvetet, att gå på. En av sagesmännen berättar om ett ganska vanligt alternativ.
"Då jole di så att di hotede ner två krafftie störe i jola unnjäfär änn meta imilla dämm, å sänn spikte di åpp änn litten balk inat sia på savra, så ann blidde åmmkring 60 cm höjj, å såjde å stavra därätte. Dä kunne ligge innåmm hälle utåmm trägåln å fanns faståss bale på torpställa å bakkstuera."
Hade man ett privet hade man ändå inte så mycket att torka sig med. Men nöden har ingen lag.
"Skrapstikke - rövsticka - va rätt så vanli i gammle tin nör dä ingi tidninga fanns. Iblann fanns tä bale e i pruvetet, iblann lå dä e på var sia. Nör di hade skrapt åssa, så skrapte di åna imot baksia på ryggbräet å sänn la di na på tork ijänn. Åmm sömmarn hade di gräs å mös."