Kan jag leva på min pension efter 45 år i omsorgen?

Jag är 62 år och har inte fått min hjärna att förstå att jag börjar bli gammal. Jag lever och tar beslut som om jag fortfarande är mitt i livet. Fakta är ju att det är jag inte, utan jag har levt 75 procent av det, då snittåldern för män är cirka 81 år.

Vimmerby 10 maj 2021 10:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns då tre saker som borde vara viktigare än något annat för oss som nu är runt de 60. Sjukvård – som vi kommer behöva allt mera. Äldreomsorg – som vi kommer att konsumera antingen vi vill eller inte. Och så pensionerna – som vi ska leva på 15 procent av vår livstid.

Jag förstår att det är olika, men min kropp börjar ta slut. Ett arbetsliv sedan 16 års ålder har slitit ut den, jag har ständig värk och jag vet att varje nytt arbetspass betalar jag med min hälsa. Jag minns inte längre en dag utan smärta och att påverkas att inte kunna göra det jag vill. Och då beslutar man något så idiotiskt som höjd pensionsålder.

Alla visste att det inte skulle gå att leva på de pensioner som dagens system ger. (V) skrev inte under det då klarsyntheten i andras dumhet var stor. Inför 2022 års val måste vi faktiskt lyfta fram pensionen som den stora valfrågan för oss födda på 50- och 60-talet.

 

Är du en av dem som efter ett arbetsliv i välfärden får en nettopension runt 9 000 kronor?

Är du en av oss som nu är utsliten, och vet att sjukvård och hjälp är mera sannolikt än att kunna arbeta till 67 år?

Känner du dig nöjd med minuter och stressad hemtjänst?

Gör du inte det är det dags att börja ställa krav nu. Jag har ett val kvar till pension, andra kanske två. Ska vi fortsätta blunda – eller ställa krav på hur vår framtida ålderdom ska vara?

Har någon hört "Det ska löna sig att arbeta"?

Jag har nu arbetat i 45 år och har inte lyckats nå en inkomst på 30 000 kronor i månaden. Jag har levt upp till arbetsgivarens mål, utbildat mig, läst specialkompetens kring LSS och funktionshinder bland annat. Jag har funnits när man behövt mig på nätter, kvällar och helger. Slitit ut min kropp och ändå har vi inte nått dit. 

 

Nu arbetar vi med något så meningslöst simpelt och oviktigt som människor! Din mamma och morfar eller dina barn. Varför skulle det vara viktigt med kompetens, lön och god arbetsmiljö? Och efter det ett liv med en pension som gör det möjligt att kanske köpa en god köttbit, en blomma på bordet eller ge det älskade barnbarnet en liten slant?

Jag är trött på hyckleriet, de tomma orden och de svepande lögnerna. Både lokalt och i riket, gör något! Alla skyller på en massa saker kring pensioner och omsorg. Invandringen, vilket inte påverkar avsättning till pensionen ett skit, men gett oss mera personal i ett yrke som ingen annan vill komma till. Eller att det inte går ihop sig för vi lever längre. Man skulle tagit höjd för det och till större del, inte mindre, använt bland annat arbetsgivaravgifter till välfärd och pension.

 

Alla sänkta skatter och subventioner till att steka hamburgare och få hjälp med datorn. Hörde oppositionen på TV tala om arbetslösheten och att inget görs. Jo då, ni har gjort. Vi ska vi arbeta längre och de unga går hemma utan jobb. Då ska deras löner sänkas så de kommer in på arbetsmarknaden. Samtidigt planteras skogen av arbetare från Polen och Rumänien.

Vi blir flera äldre och kostnaderna för alla utslitna kroppar kommer att bli större. Så dags att vakna och upp alla "gubbar och tanter" runt 60 år. Det är vår pension, vårt liv och vår livskvalitet det handlar om.

Peter Fjällgård, (V), ”gubbe på väg mot pensionen”

Ämnen du kan följa