Astrid Lindgrens värld stänger för säsongen. Varför? Jo, någon någonstans hade fått för sig att den sammanlagda mängden människor på besöksmålet skulle komma att överstiga 50 personer, om man summerade de olika grupperna om max 50 personer som skulle kunna förekomma samtidigt inom området.
På Astrid lindgrens värld är man i huvudsak utomhus på ett stort område – så stort att det är svårt att hinna förflytta sig mellan aktiviteterna om man vill ta del av hela utbudet.
Man hade från Astrid Lindgrens värld vidtagit åtgärder så att det inte skulle finnas fler än 50 personer på någon del av området samtidigt och kunde därmed anses följa det regelverk som finns idag.
Men nej, någon nitisk kontrollinstans kom fram till att alla grupper skulle räknas samman och då blev det för många.
Om detta märkliga sätt att räkna skulle tillämpas överallt, skulle inte en enda butik i städerna kunna hålla öppet. Alla butiker i centrum eller köpcentra skulle då behöva stänga för där måste det finnas fler än 50 personer tillsammans, om man räknar ihop kunderna i alla butiker i området.
Den allmänt vedertagna kunskapen säger att covid-19 är en droppsmitta med en spridningsradie på drygt 1,5 meter. Om man accepterar, som man har gjort, att 50 personer ändå kan tillåtas att bilda en grupp med tillämpning av fysisk distansering på 1,5 meter varför skall man då förbjuda att det finns en annan grupp kanske 100 meter därifrån, en grupp som följer samma regelverk?
Är det förbjudet att vistas flera grupper om 50 personer i allmänna parker? Får det till exempel bara finnas en grupp om 50 personer på gärdet och hur kontrolleras det?
Även Gröna Lund och Liseberg och andra besöksmål har drabbats av detta märkliga sätt att se på risken för smitta, samtidigt som bussbolag kan köra bussar med passagerare på alla säten förutom bakom chauffören. Och hur kan SJ få köra tågen? För även om passagerare sitter på vartannat säte så finns det säkert fler än 50 personer på hela tåget.
Sveriges agerande är så fruktansvär inkonsekvent. För samtidigt som man omöjliggör för vissa arrangörer att driva sin verksamhet med starka begränsningar, begränsningar som borde vara tillräckliga med hänsyn till det regelverk som finns, så fortsätter Folkhälsomyndigheten att varna för användning av munskydd, trots att det nu är allmänt vedertaget att det faktiskt minskar risken att man smittar någon annan, om man nu skulle vara smittbärare.
Tänk vad smidigt det hade varit om man i stället för att räkna samman alla grupperna på Astrid Lindgrens värld, som trots allt skulle hållits åtskilda, och fått det till att gränsen för gruppers storlek överskreds, bara hade lagt till kravet att alla skulle bära munskydd till de övriga hygienkraven.
Då hade risken för smittspridning varit i det närmaste obefintlig och den samhällsekonomiska kostnaden hade minimerats.
Varför denna inkonsekvens?
Venskögle den 26 juni 2020