Drama
Titel: The last duel
Visas på: Bio
I rollerna: Matt Damon, Jodie Comer, Adam Driver
Regi: Ridley Scott
Speltid: 152 min
Betyg: 3
Är den klassiska hjältesagan död och begraven? Det tycks finnas skäl att ställa sig den frågan när en regissör som Ridley Scott överger det heroiska tilltalet från filmer som "Gladiator" (2000) och "Kingdom of heaven" (2005) för ett klart skitigare historieepos, där idéer om ära och rättrådighet behandlas med en avsevärd dos ironi. "The last duel" utspelar sig i 1300-talets Frankrike, där vänskap förbyts i fiendskap när Jean de Carrouges hustru Marguerite anklagar den före detta vapenbrodern Jacques Le Gris för våldtäkt. Ord står mot ord i ett händelseförlopp som – liksom i Akira Kurosawas klassiker "Demonernas port" (1950) – skildras ur de tre huvudpersonernas olika synvinklar. Det hela blir ett rättsfall som avgörs genom en duell på liv och död mellan de två männen, där Gud förväntas skipa rättvisa genom att låta lögnaren gå under.
Själva begreppet sanning är i sig inte helt okomplicerat, då alla tre tycks genuint övertygade om sin egen rättfärdighet. Filmen försöker sig här på ett slags idéhistorisk ingång till materialet. Le Gris anser det självklart att Marguerites motstånd under våldtäkten endast hör till uppvaktningens dramaturgi, och att hon egentligen är med på noterna. I detta avseende erbjuder filmen en uppenbar historisk vinkning till metoo, något som också förstärks i många av berättelsens detaljer. Manusförfattarna ställer sig tydligt på Marguerites sida, men det är ändå intressant att se hur männens självcentrerade världsbilder avslöjas som arroganta luftslott. Det är också fascinerande att filmen förutom glimtar av krig och dueller också gör en ansats till att skildra medeltidens juridiska och byråkratiska system – med paralleller till vår egen tid.
I övrigt är det en lättnad att kunna konstatera att Ridley Scott till stora delar har tonat ned det pompösa och högtidliga tilltal som ofta präglar historiska dramer. Visserligen är såväl gestaltning som skådespeleri en smula inkonsekvent, men det finns något förlösande ocharmigt över Matt Damons uppenbarelse som den ärrade torrbollen Jean i hockeyfrilla. Liksom i David Lowerys "The green knight" (2021) har riddarfilmen här befriats från den oreflekterade hjältemytens bojor till förmån för mer intressanta ingångsvinklar.
