Kicki Henningsson är samordnare på Brottsofferjouren Vimmerby-Hultsfred-Västervik och menar att trots ökningen i statistiken finns det fortfarande stora mörkertal med kvinnor som inte vågar anmäla.
Våld mot kvinnor i nära relationer är ett växande samhällsproblem. Den senaste veckans flera misstänkta mord av kvinnor är inget undantag.
– Det är sorgligt att ett antal kvinnor ska behöva sätta livet till för att våldet mot dem ska uppmärksammas. Det här pågår hela tiden, säger Kicki Henningsson samordnare på Brottsofferjouren Vimmerby-Hultsfred-Västervik.
I Vimmerby kommun har det under de senaste tre åren skett en ökning av våld mot kvinnor i nära relationer. 2018 inkom 27 anmälningar, 2019 var det 41 anmälningar och 2020 ökade det till 46 anmälningar, vilket motsvarar en ökning med 70 procent.
– Jag är inte förvånad över att siffrorna är såhär. Att brottstypen har ökat under corona är ingen nyhet. Många har fått det sämre ekonomiskt, det är bostadsbrist i kommunen och många är trångbodda. Att vi befinner oss på landsbygden tror jag också påverkar, säger Håkan Karlsson kommunpolis.
På vilket sätt påverkar landsbygden?
– Många har i större utsträckning blivit av med jobb eller är permitterade, det påverkar.
Enligt Kicki Henningsson sker mycket fortfarande i det dolda och många kvinnor väljer att stanna kvar med en våldsam man istället för att anmäla.
– Dessa män söker reda på en. Antingen genom fortsatt umgängesrätt med gemensamma barn eller genom att hitta en skyddad identitet. Om kvinnorna väljer att stanna kvar behöver de iallafall inte fundera över vart han är.
För enligt Henningsson så betyder en skyddad identitet inte alltid att identiteten verkligen är skyddad.
– Tyvärr blir deras nya person ofta röjd av olika myndigheter. De blir sökta vid rättegångar eller annat och de som vill hitta en identitet är ofta smarta och hittar vägar.
Kvinnojouren Vändela i Västervik är en ideell organisation vars syfte är att hjälpa utsatta kvinnor.
– Kvinnor kan själva ta kontakt med vår jour och ibland blir vi inkopplade. Vi är medmänniskor och vår viktigaste uppgift är att lyssna men vi hjälper dem med allt de behöver, säger Eivor Holmqvist ordförande.
Vilka problem eller svårighet möter ni i ert arbete?
– Bristen på bostad är ett elände som också tvingar kvinnor att stanna kvar eller gå tillbaka till sina relationer. Det är redan jättejobbigt för de här kvinnorna. En människa i kris är handlingsförlamad och ett permanent boende är lika akut som mycket annat kring de här fallen.
Har pandemin påverkat ert arbete?
– Vi har inte fått in det stora antalet fall som vi hade trott, vilket är oroväckande.
På vilket sätt?
– Man känner oron i magen, det borde vara fler samtal. Vi tror att det finns kvinnor som behöver vår hjälp men som på grund av samhällssituationen är mer eller mindre inlåsta med sin förövare och därmed ständigt kontrollerade.
Vad skulle behöva förändras, enligt dig?
– Framförallt att de här kvinnorna ska bli trodda och inte förnekade, säger Eivor Holmqvist.
Enligt Håkan Karlsson finns det en stor svårighet i att uppdaga dessa brott då mycket sker inom den privata bostaden.
– Det förutsätter att någon granne eller liknande vågar anmäla eller ställa obekväma frågor. Det är inte som en misshandel på stan utan det tar lång tid innan offret vågar be om hjälp. Många gånger är kvinnan också i en beroendeställning till mannen och praktiska problem gör att man väntar länge.
Vad krävs av samhället i den här frågan?
– Dilemmat är att civilkuraget i samhället är för lågt. Vi skulle behöva fler svenska hjältar.
