Det har gÄtt ett par veckor sedan Ove Olsson stÀmplade ut frÄn sin tjÀnst pÄ Astrid Lindgrens VÀrld för sista gÄngen. Den sista sÀsongen blev inte vad varken han eller nÄgon annan tÀnkt sig och gjorde Àven att han tog ut pensionen ett Är tidigare Àn planerat.
â Det blev en vĂ€ldigt trist avslutning pĂ„ en annars vĂ€ldigt rolig tid pĂ„ ALV som prĂ€glats av gemenskap och trivsel. NĂ€r följderna av coronapandemin tvingade oss att stĂ€nga efter att bara haft öppet i tvĂ„ veckor sĂ„ har vi varit korttidspermitterade och bara jobbat tvĂ„ dagar i veckan. NĂ€r företaget tvingades dra ner pĂ„ personal sĂ„ kĂ€ndes det naturligt för mig att sluta och lĂ„ta nĂ„gon annan som har lĂ€ngre kvar att jobba fĂ„ vara kvar, sĂ€ger Ove Olsson och minns tillbaka till vĂ„ren 2004 dĂ„ han började jobba i sagoparken.
â Jag hade blivit arbetslös för första gĂ„ngen i mitt liv i slutet av 2003. Jag sökte mig till ALV i första hand för att jobba under sĂ€songen med att arbetsleda en grupp. Det var i samma veva som Mikael Ahlerup tilltrĂ€tt som ny VD och en ganska turbulent tid. Efter tre dagar pĂ„ jobbet kom Ahlerup till mig och frĂ„gade om jag kunde tĂ€nka mig att ta hand om inköpsavdelningen. Jag sa att jag kunde testa och pĂ„ den vĂ€gen blev det.
â Under mina 16 Ă„r pĂ„ företaget har jag haft olika uppdrag som försĂ€ljningschef, butikschef och lageransvarig och Ă€ven suttit med i ledningsgruppen. Jag har Ă€ven hĂ„llit i höstmarknaderna som startade 2006 med runt 6 000 besökare. Förra Ă„ret var vi uppe pĂ„ 44 000. Det har varit mycket jobb, men vĂ€ldigt givande, sĂ€ger Ove Olsson.
Han Àr starkt förknippad med orten Storebro dÀr han bland annat varit ordförande för ortens idrottsförening och Àr en riktig eldsjÀl som brinner för sin hembygd. Han Àr dock inte född pÄ orten.
â Nej, de fyra första Ă„ren bodde jag i Ingebo dĂ€r familjen bedrev lantbruk. Min far kĂ€nde dock att det var lĂ€ge att avveckla det i början pĂ„ 1960-talet och dĂ„ flyttade vi till Storebro dĂ€r han började jobba pĂ„ Gjuteriet.
Hur var det att vÀxa upp i Storebro pÄ den tiden?
â Orten blomstrade pĂ„ ett helt annat vis pĂ„ den tiden. Mycket tack vare Ivar Gustafssons bĂ„tföretag som hade över 500 anstĂ€llda dĂ„. PĂ„ den tiden var det inte lika vanligt att pendla till jobbet heller sĂ„ mĂ„nga bodde i Storebro ocksĂ„. Jag vet att nĂ€r jag började i skolan 1963 var vi 45 elever i min klass. Nu för tiden ligger det vĂ€l snarare pĂ„ 10-15 per Ă„rskull, sĂ€ger Ove Olsson.
Efter att ha avslutat studierna med tre Är pÄ högstadiet i Vimmerby kÀnde sig Ove redo att börja arbeta.
â Jag var ganska trött pĂ„ skolan dĂ„ och ville börja jobba direkt. Jag fick jobb inom Vimmerby kommun som "Pinnpojk", eller mĂ€tningshantlangare. SĂ„ smĂ„ningom flyttade jag in till Vimmerby och blev kvar pĂ„ jobbet pĂ„ kommunen i sju Ă„r innan jag sadlade om och tog körtkort för buss och lastbil. DĂ€refter jobbade jag fyra Ă„r som lastbilschaufför innan det var dags för nya utmaningar, sĂ€ger Ove som i samma veva trĂ€ffat sin blivande fru Ann-Sofie.
â Det var faktiskt hennes pappa som tipsade oss om en ny karriĂ€r. Han hette ocksĂ„ Ove och jobbade pĂ„ posten i Södra Vi och visste att det fanns ett stort behov av brevbĂ€rare i Linköping. Det slutade med att vi flyttade upp dit och började jobba pĂ„ posten bĂ„da tvĂ„, sĂ€ger Ove.
Inom posten fanns ett system för internutbildning som Ove snabbt blev nyfiken pÄ.
â Jag hade mognat och tĂ€nkt om kring min skoltrötthet och började utbilda mig inom pedagogik. Efter ett par Ă„r började jag sjĂ€lv jobba som utbildare internt pĂ„ posten och passade Ă€ven pĂ„ studera ledarskap. Sedan sökte jag lite chefsjobb och fick mitt första vikariat 1989. Ă ret dĂ€rpĂ„ var det lĂ€ge att flytta hemĂ„t igen i samband med att vi fĂ„tt vĂ„r första dotter. DĂ„ fick jag Ă€ven tjĂ€nsten som chef för kontoret i Vimmerby.
Under 1990-talet förĂ€ndrades organisationen inom posten en hel del och Ove avancerade till att bli distriktschef placerad i VĂ€stervik en period och hamnade sedan i Linköping med ansvar för Ăstergötland.
â Det var ett roligt jobb, men framĂ„t Ă„r 2000 började det bli tungt med mycket avveckling och nedlĂ€ggningar, sĂ„ dĂ„ kĂ€nde jag att jag ville göra nĂ„got annat. Först hade jag tĂ€nkte börja plugga pĂ„ universitet, men fick börja med att studera in gymnasiekompetens. Sedan hann jag knappt börja studera i VĂ€xjö innan jag började jobba inom utbildning igen. Det var det sista jag gjorde innan jag hamnade pĂ„ ALV.
Vid sidan av arbetslivet har mycket kretsat kring familjen och föreningslivet i Storebro. Ove och Ann-Sofie bor kvar i villan pÄ Stranden i Storebro dÀr de flyttade in 1990. Numera ha de fÄtt sÀllskap av flera barn samt barnbarn.
â Ăldsta dottern bor 200 meter frĂ„n oss och har tre barn. VĂ„r yngsta dator med ett barn har nyligen flyttat hem till Storebro ocksĂ„. Dessutom Ă€r bĂ„da mina förĂ€ldrar i livet och bor kvar i huset trots att de Ă€r 89 och 90 Ă„r gamla. DĂ€rför blir det att man kan Ă€gna mycket tid Ă„t familjen, sĂ€ger Ove Olsson.
Ideellt arbete har lÀnge och varit och kommer vara i fortsÀttningen ocksÄ en stor del av Oves liv.
â Jag Ă€r aktiv inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) som Ă€r en del av svenska kyrkan. Vi bedriver verksamhet för barn och ungdomar i församlingshemmet varje torsdag bland annat. Genom dem har vi Ă€ven genomfört flera vĂ€lgörenhetsprojekt i afrika genom Ă„ren. Vi hade Ă€ven ett utbyte dĂ€r jag fick chansen att resa ned till Tanzania och besöka lokalbefolkningen och sedan bjöd vi hem dem till oss sĂ„ de fick komma och se hur vi lever i Sverige. Det var vĂ€ldigt givande, sĂ€ger Ove Olsson.
Han Àr Àven en av eldsjÀlarna inom Storebro IF och jobbar med att utveckla orten.
â Jag var ordförande i klubben under mĂ„nga Ă„r, men Ă€r inte med i styrelsen lĂ€ngre utan hĂ„ller i evenemangsgruppen som jobbar med allsĂ„ngen bland annat. Sedan utvecklar vi anlĂ€ggningen vid Bruksvallen. Vi har mĂ„nga trogna pensionĂ€rer som hjĂ€lper till med det praktiska, men det Ă€r inte min grej utan jag tar hand om papperarbetet, pratar med folk och grillar korv. Det blir bĂ€st sĂ„.
NÀr intervjun Àr fÀrdig söker vi oss ner till Dammen i Storebro för att fÄ en bild vid vattnet. I bakgrunden ligger Storebroparken dÀr idrottsföreningens AllsÄngsarrangemang lockat storpublik och glatt mÄnga pÄ senare Är.
â Jag hoppas verkligen att problemen med pandemin Ă€r över till sommaren sĂ„ vi fĂ„r chansen att samlas dĂ€r igen till sommaren, avslutar Ove.