Mia Thelin i biblioteket. Här ska ett stort skrivbord stå i mitten av rummet och ena väggen fyllas med bokhyllor.
– Vi är mitt upp i det men vi är också lite på sluttampen, berättar Mia när vi kliver in genom dörren till det röda huset.
Det är inte första renoveringsresan som familjen Thelin gör tillsammans. Innan flytten gick ut till Lilla Vi bodde Mia och Sebastian tillsammans med barnen i ett hus inne i Vimmerby och även där gjordes en del renovering.
Men hur hamnade de i det röda huset? Sebastian Thelin berättar att de tidigare tittat på hus i Djursdala-trakten och hade ett sug att flytta ut mer på landet.
– Vi var ute och körde här när vår son var sjuk för att fördriva lite tid. Vi körde förbi det här huset och då såg Mia att en mäklare parkerade sin bil och gick in här. Vi ringde till mäklaren och frågade om det var på väg ut, men då var hon här för en värdering åt ett annat par som skulle köpa det.
Trots det fick de komma ut och titta på huset.
– Vi hade inte ens varit inne i huset, men bara när vi gick ut ur bilen så var det ändå som att vi båda kände att det var så lugnt och helt rätt, säger Mia.
De la ett bud och säljarna accepterade det.
– Det var aldrig ute på marknaden utan skedde mer av en slump, det var väl meningen, säger Sebastian.
Trots att köpet blev klart i mars 2020, så fick de inte nycklarna till huset förrän 1 juni i år. Sebastian berättar att de känner en vördnad över att få ta över det gamla huset, som man tror uppfördes någon gång under 1700-talet men då på en annan plats i närheten. 1931 flyttades huset till den plats det står idag.
– Tanken var inte att det skulle bli en särskilt omfattande renovering, utan vi skulle bara måla om och tapetsera några rum, ändra planlösningen – vilket vi har gjort, säger Sebastian.
Planlösningen har ändrats tillbaka till husets gamla, vilket innebär att det i mitten finns en sal och att man kan springa runt nedervåningen – väldigt lämpligt för sickenblås.
Mia och Sebastian Thelin framför dubbeldörrarna som leder in i biblioteket från salen. Dörrarna var ett loppisfynd.
Men fler saker har tillkommit under resans gång. Bland annat behövde sneda golv åtgärdas. Under arbetet har de gjort mycket själva.
– Vi gör det vi kan göra så att det blir bra själva. Vi är inte superhändiga men vi har inte heller tummen mitt i handen, vi kan mycket om vi hjälps åt, säger Sebastian.
De har också tagit hjälp av hantverkare.
– Alla som vi har jobbat med nu – det känns som att de har fattat oss och fattat uppdraget, säger Mia.
I köket finns två diskhoar. Båda har specialbeställts och bankats i koppar.
Inom två veckors tid hoppas de att det mesta ska vara klart och att de kan påbörja själva inredningsdelen, som är något de ser fram emot. De har många möbler och saker sen tidigare, men de har också letat saker efter begagnade saker på loppisar.
– Det ska bli väldigt, väldigt skönt att inte ha alla de här sakerna som hänger över en varje kväll och helg, även om jag tycker att vi tar det i ett bra tempo nu och inte tar varje vaken timme till att hålla på med det. Men det ska bli skönt att bara få vara här också, säger Sebastian.
Trots att renoveringen ännu inte är helt klar så har paret redan planer på vad som blir nästa projekt – till våren ska det byggas en veranda på baksidan av huset.
Dottern Smilla har varit högst delaktig i att designa sitt eget rum. Här syns en detalj på spegelpanelen.
Vad har ni lärt er under den här renoveringsresan?
– Vi är inte i mål än, men jag tror att vår lärdom, och som är lite av vårt mantra, är att gör det hellre rejält och att det får ta längre tid. Det försöker vi att ha i allting egentligen, så att det blir hållbart och att det ska funka länge. Inte modernt utan klassiskt, säger Sebastian.
– Det som vi också gjorde mycket noggrannare nu än under förra renoveringen var att prata ihop oss, verkligen se till att vi har samma bild av det. Det kan lätt låta så, men så börjar man prata djupare om det inser att man inte riktigt har samma bild. Vi har haft väldigt lite missförstånd och friktion på så vis, säger Mia och fortsätter:
– Jag tänker också på en klassisk sak som vi ju tyckte att vi redan hade lärt oss och det är det här att allt tar längre tid än man tror. När vi började planera och kalkylera ekonomi och tidsplan så tog vi i och tänkte att vi fick dubblera eller tredubbla tidsåtgången. Så det kan man säga att vi har lärt oss att tänka, men vi har också lärt oss att det tar ännu längre tid än så.
Flytten ut till landet är inget de ångrar.
– Även om vi är i renoveringskaos så är vår livskvalité här precis som vi trodde, ville och önskade. Det finns ingen tvivel eller ånger på det, säger Mia.
Från baksidan av huset syns utsikten över åker och betesmarker.