Så är livet nära ett vindkraftverk – och så säger lagen

"I början hade jag ett helvete. Men man blir ju van", säger Ivar Eriksson, som bor en knapp kilometer från ett av vindkraftverken i Blekhem.

Lennart Facius och Ivar Eriksson är några av de i Västerviks kommun som bor allra närmast ett vindkraftverk.

Lennart Facius och Ivar Eriksson är några av de i Västerviks kommun som bor allra närmast ett vindkraftverk.

Foto: Caroline Petersson

Nyheter2021-05-18 18:00

Intensivt fågelkvitter blandas med det svaga mullret från vindkraftverket som reser sig över trädtopparna en bit bort. Vi befinner oss i den lilla byn Solhult, där invånarna fick vänja sig vid en ny, 150 meter hög granne för drygt tio år sedan. 

Från Lennart Facius bostad är det knappt 900 meter till vindkraftverket. Grannen Ivar Eriksson har ungefär lika långt.

– Jag kände mig hyperstressad av ljudet den första månaden, men sedan vande jag mig vid det, säger Ivar Eriksson. 

Hur mycket det låter beror på väder och vindriktning. Kommer vinden från söder låter det mer, och vid dimma eller snö intensifieras mullret.

– Man hör själva vingslagen, det låter ”swoosh, swoosh”! 

undefined
Vindkraftverk i Blekhem.

Lennart Facius kallar sig själv vindkraftsmotståndare, och har länge engagerat sig i frågan. Han störs inte direkt av något ljud eller skuggning från verket, men känner ändå att han påverkas. 

– Man vänjer sig förstås. Men man blir ständigt påmind, rent visuellt. Och är man inte för vindkraft så stör det ju. Jag förstår att ägarna och entreprenörerna ser det som något ekonomiskt bra. 

Han fortsätter; 

– Det handlar också om sättet de gjorde på när verken byggdes. De fotomontage vi fick innan är ingenting emot hur det blev i verkligheten. 

undefined
Lennart Facius och Ivar Eriksson säger att de vant sig vid vindkraftverken, men de är fortfarande kritiska till hur det gick till när de byggdes.

Ivar Eriksson har inget emot vindkraft i sig. Men han tycker att verken ligger på fel plats. De borde byggas närmare den som äger det. Eller i stan. 

– Men sådan är ju politiken, man struntar i landsbygden. 

På andra sidan vindkraftsparken, på gården Lockfall, bor Emilia Lönegren. Mellan Lockfall och parken ligger en liten sjö, och sett från gården höjer sig de sex vindkraftverken tydligt över landskapet. Trots att de ligger nära två kilometer bort hörs ljudet från vingslagen. 

– Det är ett dovt ljud. Jag har bott här i sex år och man vänjer sig ju, även om jag har hört att kroppen kan påverkas av den här typen av ljud. Min åsikt är att vindkraftverk borde stå intill någon bullrig väg. Man ska inte behöva hugga ner skogen för att rädda klimatet, säger Emilia Lönegren. 

Enligt lagen ska grannar till vindkraftverk inte behöva stå ut med buller som är högre än 40 decibel, mätt från bostadshuset. Det är jämförbart med ett kylskåp på en meters avstånd. Närboende ska inte heller utsättas för mer än åtta timmars skuggtid (den tid som man exponeras för rörliga skuggor från vindkraftverket) om året. 

Karta: Blekhem
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!