Spekulationer från en som varken kan eller begriper

Jag erkänner. Jag brukar titt som tätt ta till "lekmannatricket".
När inget annat biter, när folk vägrar att uttala sig om något man som journalist, eller som helt vanlig övernyfiken medborgare, vill veta - ja, då gäller det att ta till "lekmannatricket".

Nyheter2006-04-22 04:20

Hur går det till då - jo, man ser helt enkelt lite extra fånig ut, anlägger en ödmjuk min och säger; "ja, jag vet ju inget om det här, men som lekman tycker jag? och så vidare." Sedan tillägger man förrädiskt "vad tycker du då som är expert?"
En sådan frestelse kan ingen byråkrat, tjänsteman, politiker eller opinionsbildare motstå, eftersom, motsatsen till "lekman" är "skolad, fackkunnig och proffs". Nejdå, de sväljer hela betet och svarar vitt och brett på ett tvärsäkert sätt - för inget är ju ljuvligare än att få briljera just i egenskap av "proffs".

Det säkra före det säkra
Men var går egentligen gränsen mellan amatör och expert? Ja, den frågan kan vi kanske inte lösa här på några få rader av våra liv. Särskilt knivigt blir det om amatören är ordentligt påläst och experten är - ja, bara är aningslös.
Det finns ett knippe beslut som jag har svårt att begripa, trots att det är experter som tagit dem. Fast å andra sidan är ju jag bara en lekman.
Det handlar om fartkameror, god mat, vänsterrörelsen, och så lite sprit.
Först det här med kamerorna. I en mastodontkampanj går vägverket ut och slår sig för bröstet och säger att man placerar ut Livräddare, alltså fartkameror, eller plåtpoliser som de också kallas, på de allra farligaste vägarna.
Av den anledningen blev förvåningen stor i vår del av landet, när Riksväg 34 på sträckan Målilla till Gullringen, ska prydas med inte mindre än 16 kameror.
Vägverket och polisen påstod, som grund för denna mångmiljonsatsning, att vägsträckan drabbats av 39 olyckor, varav flera allvarliga. Tidningen frågade istället andra experter, som sade att det bara var sex olyckor med personskador.
När vi ber Vägverket visa var de 39 olyckorna inträffat så byter verket snabbt ben och säger att det inte alls handlar om att vägsträckan är olycksdrabbad utan att den kan komma att bli det i framtiden. Kamerorna sätts alltså upp i förebyggande syfte.
Jag begriper inget, 16 kameror för en halv miljon per stycket, och mycket resurskrävande i drift, det är något som är tokigt - när de placeras på en av Sveriges minst olycksdrabbade vägsträckor - spikrak, nybyggd och till stora delar försedd med viltstängsel.
Fast det är bara min åsikt som lekman, vill säga.
Billigare och godare
Så det här med maten. I Vimmerby har experterna, bestående av tjänstemän och politiker, kommit fram till att vi ska införa ett system där maten tillagas i en matfabrik centralt i kommunen och sedan pyttsas ut i kyld form, i dosor till äldreboende och skolor. Alla, utan undantag, tror jag, vet att mat smakar bäst första gången den lagas, inte andra eller tredje. Detta kok-kyl-system införs alltså för att spara pengar åt kommunen.
Därför blir vi ytterst förvånade när vi ser att Vimmerby kommuns kostnader för mat per elev, inte alls ligger speciellt högt i en riksjämförelse, utan snarare lågt.
Sanningen är den att kostnaden per elev ökar med kok-kyl-mat och att flera kommuner upptäcker den saken och därför ber alla mattanter att plocka fram grytor och slevar igen.
Jag begriper inget, varför säger vi nej till billigare mat som dessutom är godare?
Fast det är bara min åsikt som lekman, vill säga.
Att hata det bättre
Så har vi det här med vänsterrörelsen. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är skrämmande hög.
Beroende lite på hur vi räknar så ligger ungdomsarbetslösheten på runt 22 procent. Och det är ju fullständigt oacceptabelt. I detta läge kläcker centern idén att skapa så kallade ungdomsavtal. Och hela vänsterrörelsen, med fack och allt, går fullkompligt i taket.
De attackerar centerpartiets lokaler på nätterna och kräver partiledaren Maud Olofssons avgång. Hon tingas engagera en livvakt.
Ungdomsprogram på radion skäller på centern, och vänsterextremister tillåts framföra sitt hat gång på gång.
Men om vi kikar lite närmare på centerns förslag, vad innehåller det? För enkelhetens skull kan vi jämföra punkterna med de Plusjobb som vänsterrörelsen och socialdemokraterna enhälligt hyllar?
Varken plusjobb eller ungdomsavtal ger anställningstrygghet. Skulle anställningen upphöra får den med centerns ungdomsavtal åtta procent av lönen i tre månader i avgångsvederlag, plusjobbaren får inte ett rött öre.
Den med centerns ungdomsavtal får normal anställning efter två år, men plusjobbaren får inte någon automatisk förlängning alls.
Ungdomsavtalarens jobb är a-kasse och sjukpenninggrundande, vilket plusjobben inte är. Ungdomsavtalaren kan söka sina jobb hos såväl offentlig som privat arbetsgivare, plusjobbaren är hänvisad enbart till den offentliga sektorn.
När det gäller lön så varierar den för plusjobbaren, men två av tre tjänar under 15 500 kronor i månaden, medan ungdomsavtalaren får normal ingångslön.
Jag kan inte förstå varför det blir upplopp för det ena förslaget - som är bättre, men nickande bifall för det andra - som är sämre. Centern vill med sitt förslag öppna möjligheterna att lätta lite på de övertuffa anställnings- och trygghetsreglerna och ge ungdomar en möjlighet att få in en tå på arbetsmarknaden.
Bättre med en tå inne än båda fötterna helt ute.
Ingen är väl så dum att den tror att arbetsgivare anställer folk med ungdomsavtal, bara för nöjet att först sitta och vänta i två hela år, och sedan kicka ut dem. Hur kan det komma sig att det ena är himmelriket och det andra helvetet?
Fast det är bara min åsikt som lekman, vill säga.
Hör inte klirret
Å så det här med spriten, eller ölen som det egentligen handlar om. Dessa experter från olika organisationer, som utan att ha smakat en droppe under hela sina liv bergsäkert uttalar sig om hur illa den här frågan smakar. De kräver envist att Sverige ska hålla kvar sina höga skatter, för att vi ska komma till rätta med spritens gissel.
Vi kan se att produktionen av svenskt öl för närvarande slår alla rekord. Varför - jo, gränsbutikerna, precis på andra sidan gränsen till Tyskland, beställer nämligen mängder och åter mängder av svenskt öl.
Därför tillverkar svenska bryggerier öl i rekordvolymer, lastar långtradarna fulla och kör hela rasket till Tyskland.
Ölchaffisarna blir ständigt omkörda av stora personbilar, med svärande svenskar som undrar varför alla lastbilar ska åka just samma väg som de. Då hör de inte klirrandet från lastutrymmena. Nere i Tyskland lossas ölen från lastbilarna och körs direkt upp på svenskarna släpkärror och in i svenska skåpbilar.
På vägen hem tvingas tomma lastbilar köra bakom vinglande överlastade personbilar. En sak är i alla fall säker - denna vansinneshantering främjar varken miljön, trafiksäkerheten eller nykterheten. Sänk ölskatten till europeisk nivå, den är för närvarande åtta gånger högre än Tysklands. Prova något nytt, Sveriges nuvarande alkoholpolitik är kapitalt misslyckad. Varför ska Kalle Karlsson på Storgatan i Vimmerby behöva köra omvägen över Puttgarten, 100 mil bort, för att få sin kalla Åbro BryggmästarnŽs, när systemet ligger på andra sidan gatan!?
Fast det är bara min åsikt som lekman, vill säga.

Alf WesikPS. Ett tips, kyl ölglaset i frysen någon timme så glaset blir frostigt innan ni häller upp. Tala om friskt läskande öl, helt i Alberts anda.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om