I över 30 år har Vimmerbyborna klagat över den otrevliga lukten från reningsverket. Under flera år blev det bättre men i somras gjorde sig stanken åter påmind.
Astrid Lindgrens samlade verk och en sporadiskt förekommande bajslukt. Där har vi Vimmerby i ett nötskal och det sistnämnda skulle kunna ge upphov till en alldeles egen romansvit. I över 30 år har Vimmerby Energi & Miljö AB i omgångar haft problem med att det stinker från reningsverket och generationer av människor har både klagat och fått röda märken på näsan efter klädnyporna.
Den ökända doften är vida omskriven av Vimmerby Tidning och andra medier. Varför är det så här då, egentligen? Emma Jonsson som varit VA-chef i tre och ett halvt år berättar att anledningen till att det luktar som det gör nu främst är den rejäla ombyggnation av reningsverket som i stort sett pågått sedan hon tillträdde. Skälet till byggnationen var och är att man måste hantera det processvatten från Arla och Åbros ökade produktion höjer flödet till reningsverket.
– År 2017 hade det varit bra ett tag och det tror jag att de flesta Vimmerbybor instämmer med. Då gjordes en luktutredning för att vi skulle ha ett utgångsvärde när vi började bygga. I den hade vi jättefina siffror, säger Emma Jonsson.
Den externa mätningen visade att luktbelastningen per timme minskat från nivån 226 år 2013 till 2,8. Den uppmärksamma märkte nog dock att det vid flera tillfällen i somras inte luktade rosor i stan. Det beror enligt VA-chefen delvis på arbetet med att koppla in ny utrustning och koppla om gammal, men man har också haft problem med att den biologiska processen, alltså bakterierna som jobbar med nedbrytningen, slagits ut.
– När det kommer in saker som inte ska komma in, exempelvis lut och ammoniak, slås processen ut och det är en av orsakerna till att det har luktat. Vi har också haft vanligare fel där vi fått byta utrustning och tömma bassänger. Vanligtvist kan vi göra det utan att det påverkar men nu när processen varit utslagen har det fungerat sämre, säger Emma Jonsson.
Emma Jonsson, VA-chef i Vimmerby, berättar att luktproblemen under sommaren beror på att den biologiska processen i reningsverket slagits ut.
Ett problem kommer sällan ensamt och det faktum att den biologiska processen inte fungerat har lett till fler svårigheter.
– När ett reningsverk fungerar bryts allt ner men om det blir det för belastat eller om bakterierna dör så bildas svavelväte. Även lite svavelväte luktar jättemycket och det finns riktvärden ur arbetsmiljösynpunkt. Vi gör kontinuerliga mätningar och har haft problem i sommar, säger Emma Jonsson.
Istället för att, som man brukar, leda ut luften via kolfilter, små skorstenar, har men helt enkelt fått öppna upp själva hallen och släppa skitlukten rakt ut i luften, för att få det hälsosamt för reningsverkets personal.
– Svavelväte är dödligt i höga doser och vi har fått prioritera, säger VA-chefen.
Istället för att, som man brukar, leda ut luften via kolfilter, små skorstenar, tvingades man i sommar att öppna hallen och släppa ut luften direkt. Detta eftersom de uppmätta halterna av svavelväte översteg riktlinjerna för en godkänd arbetsmiljö.
Men det är ju inte bara i sommar man haft problem med lukten. Bajsdimman har i perioder legat som ett täcke över delar av stan och så är det inte i de flesta andra städer, trots att de också har reningsverk. Enligt Emma Jonsson finns det flera olika anledningar till att Vimmerby sticker ut.
– Vi har ett väldigt stort verk i förhållande till stad eftersom vi har industrin påkopplad, som blir en belastning. Vi bygger för att vi ska kunna ta emot samma som en stad med 150 000 invånare. Det blir en svårare process med annat avloppsvatten med mycket fett från mejerierna, med det är också så att i en mindre stad har man vanligen ett mindre verk som kanske ligger längre bort från stan, säger hon.
Ska man behöva stå ut med lite bajslukt om man bor vid ett reningsverk?
– Det där är hönan och ägget. Det är inte meningen att det ska lukta jättemycket men ofta har man lagt bostäder alldeles för nära. Ett reningsverk luktar lite och så är det.
Finns det någon övre gräns?
– I vårt tillstånd står det att vi ska bedriva verksamheten så att det inte uppstår olägenhet. Mätningarna gör vi för vår skull och för att se vilka åtgärder vi måste sätta in.
Reningsverket byggs om för att kunna hantera processvattnet från bland andra Arla och Åbro, vars ökade produktion också höjer inflödet till reningsverket.
Hela tiden arbetar man med att minska lukten men ett reningsverk kan inte stänga för ombyggnad utan måste hela tiden ta emot. Det tar ett tag innan bakterierna lärt sig vad de ska göra, säger VA-chefen, och berättar också att det hela börjat återhämta sig.
– Allt sker inte på en gång men vi ska vara hyfsat färdiga med förbehandlingen inom ett halvår och att slutresultatet ska vara luktfritt är ett krav som vi ställer på entreprenörerna. Det är svårt att säga men, peppar peppar, vi jobbar för att få det som det var tidigare när det fungerade, säger Emma Jonsson.
