Tripp, trapp, trull – så var de bara en kvar

På ett sätt har det inte varit värre. På ett annat var det länge sedan det var så bra. Vi snackar om nivån på herrfotbollen i Vimmerby kommun. Men varför är det sån tränarflykt...?

Kan ökat nätverksbyggande vara i den lokala fotbollen?

Kan ökat nätverksbyggande vara i den lokala fotbollen?

Foto: Michael Nordin

Sport2020-10-26 19:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I många år stack Vimmerby kommun ut i herrfotbollen i vår region. Både Vimmerby IF och Gullringens GoIF spelade på förbundsnivå (division tre och uppåt). I närliggande – och i många fall större – kommuner var inget lag representerat så högt. VIF hade bland annat åtta säsonger på raken i division två: 2010–2017. 
När vi blickar tillbaka på den nyss avslutade säsongen 2020 kan vi konstatera att det var ett trendbrott. För första gången på över 35 år spelade inget av kommunlagen på den nivån. Istället hittade vi tre lag snäppet under, i division fyra. I gengäld hade vi bara en enda klubb (Frödinge-Brantestad SK) som lirade i den lägsta divisionen, i sexan. Alla övriga sju (VIF, Gullringen, IFK Tuna, Södra Vi, Storebro, Djursdala och Boston) spelade i fyran och femman. 
Alltså: spetsen är sämre, medan kvaliteten på de lägre rankade lagen blivit bättre. Det skiljer inte längre så mycket mellan klubbarna. Det gör också att konkurrensen om spelarna på den lokala marknaden har hårdnat. Huggsexan är redan igång – och det spekuleras och tisslas och tasslas hej vilt om var olika spelare hamnar. Vissa spelare kopplas samman med än den ena klubben, än med någon annan. Silly season regerar just nu. 


Frågan är då hur vi lyfter nivån ett snäpp igen, så att vi åtminstone har ett lag på förbundsnivå? Jag hade hoppats och också till viss del trott, att någon i trion Vimmerby, Gullringen och IFK Tuna, hade antagit utmaningen att bli just det där laget, 2021. Icke. Vimmerby slutade fyra, Gullringen femma och Tuna nia. 
Kanske att nätverksbyggande och samarbete över klubbgränserna skulle kunna fungera – och därmed öka möjligheterna att höja fotbollsnivån. Det skulle kunna handla om gemensamma träningar på försäsongen. Där vet vi att många klubbar har det tufft idag, med tillgång till få spelare och ljummet träningsintresse. Det skulle också kunna handla om tränarutbildningar för att lyfta kunskapsnivån. Det finns säkert tusen andra saker man skulle kunna göra tillsammans, utan att för den skull ge avkall på sin egen identitet och målsättning. 

På tal om tränare. Vet inte vad det beror på, men säsongen 2020 sticker också ut i så måtto att sex (!) av åtta herrlag i kommunen aviserat att de byter tränare till nästa år. I nuläget är det bara Johan Karlsson-Törndahl i VIF som är helt klar för en fortsättning.