Kenny Fransson och Ryszard Przeszlo på plats vid hjälpcentret i Przemysl i Polen. På tisdagen kommer de tillbaka hem efter sin hjälpinsats.
– Nej, inte mer än att det inte kommer några flyktingar till den gränsövergången längre. Det ska bero på att vägarna på ukrainska sidan inte är framkomliga, efter vad vi hört här, säger Kenny Fransson på måndagsförmiddagen.
Under söndagsmorgonen rapporterade BBC och Reuters ryska robotattacker mot en militär träningsanläggning i Javoriv, bara 26 kilometer från Korczowa, där en stor mottagningsplats för ukrainska flyktingar finns och där Kenny och Ryszard jobbat och hjälpt till att köra flyktingar.
Redan på lördagen märktes en markant nedgång i flyktingströmmen vid just den gränsövergången.
– Det började tunna ut på kvällen. Man undrade vad som hände och var alla var? De började plocka ihop sängar och det var plötsligt bara kanske 200 personer kvar, beskriver han läget i Korczowa på lördagen.
På söndagen åkte de till hjälpcentret i staden Przemysl några mil längre in i Polen.
– Man märker stor skillnad. Det är lugnare och mer struktur och man kräver registrering oavsett vad man gör där inne. I lägret i Korczowa var det mer kaos, det var så mycket människor och man hade ingen koll på vem som var vem och vem som gör vad.
De har kört ytterligare några vändor med flyktingar in i Polen.
– Vi känner att vi gör nytta, tar oss tid, pratar och skojar lite. Det kvittar om det tar två timmar längre, vill någon prata så gör vi det. Vi går runt och skojar med barn och försöker lyfta stämningen. Barnen behöver det, säger Kenny Fransson.
Hur funkar det med språket?
– Jag kan fem ord ukrainska och de kan fem ord engelska, så vi kör teckenspråk och jag kör en del appar. Så det går att hitta vägar om man är tvungen.
På måndagsförmiddagen har Kenny Fransson och Ryszard Przeszlo hämtat flyktingar som åker med till Sverige.
– Totalt åker sju personer med oss. Det är tre barn mellan två och sju år, deras mamma och pappa samt barnens farmor och farfar. Vi räknar med att vara framme i Vimmerby under tisdagen, säger Kenny Fransson.
Hur har det löst sig med bostad?
– Jag har ordnat så de får bo i en villa hos en kompis. Där finns också barn i samma ålder. Farmor är synskadad och farfar i princip helt blind. Därför funkar det inte för dem att bo på övervåningen hos mig, säger han.