Drama
Titel: Vår i Paris
Visas på: Bio
I rollerna: Suzanne Lindon, Arnaud Valois, Frédéric Pierrot
Regi: Suzanne Lindon
Speltid: 73 min
Betyg: 2
Tonåringar får sällan chansen att se sina manusidéer förverkligas i välfinansierade långfilmer. Det finns dock undantag – för dem vars släktträd råkar finnas på Wikipedia. Suzanne Lindon, dotter till det franska skådespelarparet Vincent Lindon och Sandrine Kiberlain, regidebuterar med den förföriska titeln "Vår i Paris", en berättelse om en 16-åring som tröttnat på vardagen, och om den första förälskelsens magiska avsaknad av nostalgi, perversion och bitterhet. Det låter lovande, men så börjar filmen, och i stället för en okammad, fräsch röst får vi ett välbekant, ytligt och till och med rätt ålderdomligt coming of age-drama.
Den spirande platoniska kärleken mellan Suzanne (Lindon) och 35-årige Raphaël (Arnaud Valois) är lika ren och oskuldsfull som den vita skjorta huvudpersonen konsekvent bär medan hon strosar mellan sin lycée och familjens enorma Parisvåning. Det vandras mycket i denna franska film à la Mia Hansen-Løves "Min ungdoms kärlek", och ju mer det vandras desto mindre talas det, vilket är tur, för när någon väl öppnar munnen blir det så blygt, tafatt och platt att klockorna stannar av genans.
Intrycket som "Vår i Paris" lämnar efter sig är att det kanske inte är helt fel med nostalgi, perversion och bitterhet – bara det händer något på bioduken. För i Suzanne Lindons film händer det absolut ingenting.