Visst var det ett äkta jordskalv

De flesta Kindabor kände av det i onsdags. En smäll som fick husen att skälva och fönstren att skallra vid tjugo i nio på kvällen.
Skalvets epicentrum var ungefär vid Vånga, nordost om Oppeby. Det stämmer rätt bra med att skalv ofta inträffar vid förkastningszoner. Vånga ligger ju i en markerad dalgång.

"Jätterädd"
Monica Pettersson bor i Vånga och kände självklart av skalvet.
- Jag satt framför tv:n när det small och blev jätterädd. Jag flög upp och tittade över hela huset. Först tänkte jag att det var åska. Sen åker det ju förbi stora timmerbilar ibland men der förstod jag snart att det inte var.
En som inte mådde så bra var familjens hund Fanny. Hon tryckte sig intill väggen och darrade. Först på kvällen, när Monica tittade på lokal-tv, fick hon reda på vad det var.

"Ett himla liv"
Sivert Hast, i Blomsfors, Horn, kände också av smällen.
- Jag hade lagt mig på soffan och slumrat till lite när jag vaknade av ett himla liv. Allt skakade och porslinet skallrade. Jag tänkte först att det var pannan...
Siverts fru var i Loxbo, Södra Vi, och där kände de också av skalvet, berättar han.

"Taket vibrerade"
I Björkfors höll Siewert Johnsson på och jobbade i bussgaraget den här kvällen.
- Min första tanke var att det var åska, säger Siewert. Sen tänkte jag på att Kersti var ute i elljusspåret behövde komma hem. Hela plåttaket vibrerade. Det brukar det kunna göra ibland när lastbilar med fliscontainrar far förbi men den här gången varade det längre.

Äkta jordskalv
Nu var det varken åska, panna eller flisbil. Det var ett äkta jordskalv. Närmare bestämt ett skalv på 23 kilometers djup och med magnitud 2,4 på Richterskalan.
Det berättar Reynir Bödvarsson, projektledare på Svenska Nationella Seismiska Nätet (SNSN) i Uppsala.
- Så det är ett stort skalv för just detta område. Annars är det inte så häpnadsväckande; vi har cirka tio sådana skalv per år.