"Det tog ju hus i helvete"

När Martin Wickström, då på Statens konstråd, första gången kontaktades av Vimmerby kommun var Astrid Lindgren fortfarande i livet.
- Det var 2001 och man hade börjat fundera på en slags manifestation över Astrid Lindgren.
En arbetsgrupp kom till, med representanter från konstrådet, länsmuseet, Astrids familj och kommunen.
- Redan från början stod det klart att varken kommunen eller familjen ville ha ett porträtt av Astrid. Man var ute efter en annan bild, ett minnesmärke som handlade om hennes gärning.
När fyra konstnärer bjöds in till tävling och förslagen presenterades för Vimmerbyborna kom reaktionen.
- Det tog hus i helvete och det blev ett ramaskri som hördes långt utanför Vimmerbys gränser. Jag hade naivt trott att det skulle bli roligt att presentera springbrunnar, träd som spelade och konstgräs, men det framgick tydligt att Vimmerbyborna var av annan åsikt.
Martin Wickström, själv konstnär, tycker att kritiken stundtals tagit orimliga proportioner.
- Man kanske glömmer att ett konstverk är så mycket av en själv, det är något djupt personligt. Det är inte som när man kritiserar en vägsnutt, precis.
Men arbetsgruppen fortsatte sitt jobb och valde Berit Lindfeldts förslag "Källa Astrid".
Martin Wickström beskriver det som en knivig situation för kommunen.
- Å ena sidan hade man ett vackert förslag som kommit till helt enligt intentionerna, å andra sidan uppretade kommuninvånare som ville något helt annat.
Annika Carlson, ordförande i kultur- och fritidsnämnden, poängterar att det också fanns ett ansvar.
- Vi hade ett ansvar att fullfölja det vi påbörjat med den konstnär som vunnit, inte tal om annat. Men också ett ansvar att tillmötesgå det som så många ville ha, och hitta en bra konstnär som kunde utföra det uppdraget. Det gjorde vi och jag är väldigt glad att det blev som det blev.