En gammal dröm i uppfyllelse

Bengt Johansson, som skulle komma att bli kommunalråd i Vimmerby 1977, satte sig i slutet av 1974 på tvären när södra Kohagsområdet skulle exploateras och bebyggas med villor.
- Åkermarken och stengärdesgårdarna var tillsammans med själva mangårdsbyggnaderna på Näs det enda som fanns kvar. Här hade vi en bit av den ursprungliga kohagen och jag såg ett framtida värde i att bevara den, säger Bengt Johansson,
Bengt Johansson både talade och motionerade med en utgångspunkt som inte var helt självklar i Vimmerby i mitten av 1970-talet; Astrid Lindgrens betydelse för stan.
- Jag vet att jag sa att den dag hon gick bort skulle det komma ett lämmeltåg av folk till Vimmerby, oavsett vad Vimmerbyborna tyckte.
I fullmäktige talade Bengt Johansson om alla de böcker hon skrivit, om alla översättningarna som resulterat i att barn for till Vimmerby ända från Japan för att se var Bullerbyn fanns.
- Men det fanns de som var av annan uppfattning och tyckte att det inte fanns någon anledning att krusa. Astrid Lindgren hade ju inte bott här sedan hon flyttade som ung. Den attityden kunde man möta särskilt hos äldre ledamöter.

När den nya stadsplanen för Kohagen skulle upp i fullmäktige skrev Bengt Johansson sin motion om att spara sammanhängande grönytor av Kohagen. Och varför inte ett kulturcentrum vid Näs? Bengt Johansson fick gehör, med hjälp av lokalpress och folkopinion. Än idag finns en bit av Näs kohage kvar - och Vimmerby får, efter tre decennier, sitt kulturcentrum på Näs.
- Det är klart att jag inte då insåg att vi skulle hamna där vi är idag, men jag insåg i varje fall potentialen.
Nej, för på 1970-talet var ju prästgården just prästgård och ingen hade väl en tanke på annat än att den så skulle förbli.
Läget blev ett annat när Vimmerby fått en präst som inte ville bo i prästgården. Bengt Johansson, ordförande i kyrkofullmäktige, var med vid handläggningen av försäljningen av prästgården, som istället skulle bli privatbostad. Samtidigt var han ordförande i Stiftelsen för bevarandet av Astrid Lindgrens gärning. Känsligt att sitta på två stolar?
- Nej, det var inte jobbigt i det läget eftersom det inte fanns några konkreta planer på att använda prästgården till något annat.
Men reaktionerna kom. Och förslagen. Att prästgården, som varit öppen för allmänheten i alla tider, skulle bli privat och stängd fick många att surna till.
- Det fanns de som hotade att lämna kyrkan på grund av det här.

Kommunen utnyttjade sin förköpsrätt och det gavs tid att fundera på vad prästgården skulle användas till.
- Då kom Lena Törnqvist in i bilden och hennes roll har varit betydande. Hon såg ju möjligheterna med prästgården, med tanke på att det låg intill Astrids barndomshem.
Den 12 juni invigs kulturområdet Astrid Lindgrens Näs, med barndomshemmet, den nybyggda Paviljongen med ny permanent utställning och kunskapscentret i prästgården.
Bengt Johansson är lycklig över utvecklingen.
- Det blir jättebra och jag är övertygad om att om 10-15 år har det utvecklats till att bli ännu mer populärt, ännu mer utnyttjat för forskning, ännu mer besökt av människor som vill fördjupa sig i Astrid Lindgrens liv och verk.
Förutseende har han ju varit förr, Bengt Johansson.