Jodå. Så gott som varje dag kommer någon fram med ett litet barn och säger "titta, där är Malin på Saltkråkan".
Men Louise Edlind Friberg tror kanske inte att de alldeles små barnen "förstår Malins storhet". Det märker hon på egna barnbarn. Nu rullar Saltkråkan ständigt på dvd hemma hos Louise och hon kommer stickande med ett "titta, farmor!"
"Titta, Tjorven!" "Titta, Båtsman!", brukar treåringen replikera.
Smällar man får ta. Saltkråkans betydelse för generationer är ändå av proportioner som får det att svindla ibland. Och nu återväcks minnen från 1960-talet, när hon var tonåring och provfilmade för rollen som Malin.
- Jag var sexton år och Astrid tyckte att jag var alldeles för ung. "Hon måste vara nitton, sa hon". Men själv trodde jag nog på min förmåga att visa moderlighet, jag hade ju tränat på min lillasyster.
Första inspelningarna till tv-serien om Salkråkan i 12 avsnitt gjordes 1963. Att Astrid då var fem år yngre än vad Louise själv är idag ger perspektiv.
- Astrid har betytt enormt mycket för mig. Och även om jag blev starkt förknippad med rollen som Malin har det aldrig varit till någon belastning. Jag blev ju ändå skådespelare och som sådan tror jag att man får vara glad över att bli känd för något alls.
Efter tv-serien blev det fyra spelfilmer. Totalt levde hon Saltkråkanliv under fem somrar.
- En stor del av min ungdom och att se det här idag, igen, väcker ju många minnen.
När hon intervjuades på 1960-talet brukade hon säga att hon tyckte att hon själv inte var så mesig och präktig som Malin Melkerson.
- Nu efteråt kan jag se att jag nog var lite som Malin, om inte annat blev jag det.
I inomhusmiljön ser man Malin, i dockversion, i såväl yngre som mera mogen årgång. Vad tycker hon då om likheten?
- Åh, lite mindre rynkor kanske! Det finns ju alltid en risk med dockor att det blir vaxkabinett, men jag tycker det fungerar bra.