Föräldrarna jag talar med har nyligen fått känna på verkligheten. Alldeles för tidigt enas vi om.
- Ingen av oss ville tro att våra barn skulle börja med alkohol i så tidig ålder som 14 år. Det hade på något sätt känts bättre om de i alla fall hade slutat nian.
- Men, fyller de snabbt i, det hade varit blåögt av oss att tro att just våra barn skulle vänta, när så få andra gör det.
Vi har hört det så många gånger tidigare. Polis, fältare, alla slår larm om att ungdomar dricker allt lägre ner i åldrar.
- Men man vill ändå inte tro att sin egen son ska börja så tidigt. Innerst inne hoppas man, men "tänket" hos dem är helt annat i dag än bara för något år sedan. Plötsligt exploderar allt.

Tar sitt ansvar
Ett bättre föräldraansvar efterlyses från olika håll. "Vakna upp föräldrar innan det är för sent", är en nyttig väckarklocka.
Just de här föräldrarna har alltid varit vakna och är fortfarande vakna. De tar sitt ansvar som föräldrar, tycker de själva. Det pratas mycket och om allt. I alla fall det mesta, tror de.
De bryr sig. De hämtar barnen efter festerna. Familjerna har tydliga förhållningsregler, Metropol går man inte på förrän 15 års ålder. De ska alltid vara hemma senast tolvslaget bland annat.
De har gemensamma regler så att kamraterna ska ha samma. Och föräldarna handlar inte ut någon alkohol till sina barn. Definitivt inte.
- De får inte ens smaka hemma, det är vi överens om min man och jag, säger en av de mammor vi träffar och den andra nickar instämmande.

Tuff verklighet
Verkligheten blev tuff, när det gick upp för dem att barnen börjat dricka. I tidig ålder, som de själva ser det.
- Klart man blir orolig. Vi vill ju inte att de ska dricka. De är för unga, kropparna och deras organ är inte färdigutvecklade. Frågor som "vad dricker de och hur mycket", far runt i huvudet. Vad köper de mer, kanske blir knark nästa steg?
Föräldrarna hör om 16-åringar som inte kan träffas en fredagskväll utan att dricka alkohol. Det spelas inte längre bara poker och lyssnas på musik. Borden står dukade med både öl och sprit.
- Egentligen blir jag upprörd över att vi lärt våra barn att umgås kring alkoholen. Det är ju så vi gör. Vi bjuder hem vänner, äter gott och dricker vin.
- Men vi är ju vuxna, tillägger nästa mamma och får medhåll.

Inte häftigt
Båda de här mammorna inbillade sig att de skulle märka på sina söner om de kom hem fulla. Första gången gjorde de det, men inte sedan.
- Och vi hade inte i vår vildaste fantasi trott att det handlade om så stora mängder som det gör.
- Man är hela tiden på sin vakt, vill alltid vara nykter för att kunna rycka ut och hämta hem - när än det behövs.
Båda är också starkt överens. Att dricka är inte det minsta tufft.
- Då är det häftigare att våga säga nej tack. Det skulle vinna mer respekt ute, om någon vågade säga ifrån.