Det är lördag kväll. Idolvinnaren Agnes Carlsson ska snart stå på Metropols scen. Det kommer att dra ungdomar till Hultsfred. Från den egna kommunen förstås, men säkert lika många från närliggande.
Klockan har precis slagit nio. Än återstår några timmar till konserten, men ungdomarna tar sig redan i gäng, mot den omtyckta festplatsen utmed riksvägen.
Termometern i bilen visar på sex minusgrader på hitvägen, den vid gamla batterifabriken på bara hälften. Jag litar nog mer på bilens bestämmer jag mig för. Det går åt rejält med kläder för att hålla värmen.

Nattvandrarna har erfarenhet. De vet att använda mössa, termobyxor och vantar en kväll som denna.
- Varma kläder och ett gott humör underlättar, säger Katarina Andersson, eldsjälarnas eldsjäl skulle man kunna säga. Hon har vigt sitt liv för ungdomarna, brinner för det här.
Nattvandra är lika självklart för henne som att det faktiskt blir fredag och lördag varje vecka.
- Det finns så mycket skit där ute, säger hon.
Med det menar hon att nattvandrarna behövs. Det har hon och alla andra i det omkring 70 man stora teamet fått erfara upprepade gånger.

Det finns inga krav på den som vill nattvandra. Man ingår i teamet, men ingen har skyldighet att ställa upp. Någon är med en gång, andra då och då. Somliga alltid.
- Jag brukar ringa runt till de på listan för att få ihop så många som möjligt när jag tycker vi behövs, förklarar Katarina Andersson.
Ett sådant tillfälle kan exempelvis vara skolavslutningen. Eller Valborg. Marknadsfesten är en annan rätt stökig fest. Och stundtals ser de mycket elände en kväll som denna, en ungdomsfest vid Metropol.
- Vi brukar se förändringarna på ungdomarna under kvällens gång.

Det blir jag också varse. Det går rätt lugnt till när vi kommer. Gäng samlas på skilda håll. Några vid lastbilssläpen som parkerats i närheten. Andra är i färd med att gömma sin dricka under barackerna intill Metropol. Jag inser snabbt att de gröna "sandlådorna" blir ett slags barskåp. För att det ska vara lätt att "fylla på" alkoholhalten i kroppen.
Tjejerna hörs och syns mest. "Åh, hej är duuuu här. Såå himla kuuuul", ekar över parkeringen när de flyger varandra om halsen. Fortfarande lika lättklädda, som vore de inomhus. Åtsittande jeans, högklackade stövlar och linnen med smala axelband. De ser ut så ungefär allihop.

Killarna blir mörkare i rösten. Tuffar till sig lite mot varandra och skriker häftiga ord efter varandra, tycker de själva.
Någon har fyllt en hel bärkasse med dricka, en annan bär runt på en hel kartong. En sådan man mest inhandlar utomlands.
Efter hand som timmarna går övergår tjejerna till att gråta. Nu har samma goda kompis eller kanske killen man gillar varit oschyst. Sagt något elakt eller flörtat med fel person.
Det säger i alla fall någon annan - i andra hand. Så det gråts ut mot någons axel. Maskaran rinner.
- Det är otäckt, säger fältassistent Rickard Rickborg. Ungdomarna höjer sin toleransnivå så snabbt. De kan hälla i sig alkohol.
Det talas om, säger han, att "man antingen dricker en kvarting eller super ett helrör".
- Det händer lite då och då att vi får tillkalla ambulans, för att någon är för berusad, säger Katarina Andersson.
Marknadsfesten var en sådan fest. Då gick det upp för flera av nattvandrarna att verkligheten är tuff. En helt annan än de kunnat föreställa sig.
- Mycket allvarligare än vad vi tror många föräldrar känner till. Var är annars alla föräldrar? De borde vara här och titta hur ungdomarna har det.

Det finns så många föräldralösa barn, enas man om. Då menar man inte barn som helt saknar föräldrar, utan barn som lämnas ensamma. Helt utan att föräldrarna bryr sig.
- Här finns ungdomar i dag som bara är nyss fyllda 13 år. Ensamma ute. Festandes. Rockparty lägger över ansvaret på föräldrarna genom att ha rekommenderad ålder.
- Självklart ska det vara 15-årsgräns en fest som denna, hävdar man bestämt. Om man inte går i målsmans sällskap.

Nattvandrarna har en lugnande effekt. Det händer ofta att de avstyr ett bråk, bara genom att vandra förbi något som annars kunnat urarta till en misshandel med sparkar och slag.
- Det är så annorlunda i dag. Förr var det en mot en. I dag kan tio stå och sparka på en som redan ligger.
Otäckt är det också med grupperingarna, gängbråken. Nynazister mot Ungdomar mot rasism. Oroligheterna har trappats upp efter jul och polisen får gripa in även den här kvällen. Det slutar med att tre grips för fylla.
- Skynda er bort mot lastbilarna, slår en grabb larm. Det är bråk där, säger han och nattvandrarna skyndar dit för att se om de kan hjälpa någon.

För det är hjälpa de vill. Ingen är exempelvis ute efter att spionera för att skvallra till föräldrarna. Alla har dessutom tystnadsplikt.
- Det är för ungdomarnas skull vi är här. Inte för föräldrarna. Därför tycker vi det är så konstigt när föräldrarna ber oss ringa hem om vi ser deras barn fulla. Varför beger de sig inte hit själva och kollar läget, ifrågasätter man.
Ibland behöver någon hjälp med att komma på benen igen. Kanske sova ruset av sig inomhus istället. Någon kräks efter att ha fått i sig för mycket alkohol.
- Vill de åka hem så hjälper vi dem. Men vi brukar be dem ringa hem först för att se om någon kan hämta. Annars skjutsar vi dem hem.
I de flestas ögon är nattvandrarna populära. En resurs. En tillgång om man behöver hjälp.

Varför nattvandrar man då? Varför lägger man sex timmar av sin egen värdefulla fritid på att gå utomhus, fram och tillbaka i sex minusgrader. När man istället kunde sitta i soffan, äta taco och se på Melodifestivalen?
- För att det ser ut som det gör ute bland ungdomar i dag, säger Katarina Andersson. Då kan vi i alla fall säga att vi har gjort en bra grej. Sedan kan man somna lugnt.