Med vätgas i tanken

I dag är uppfinningen känd som bränsleceller och innebär att Toyotas elbil FCHV-4 aldrig behöver laddas. Bilen har nämligen ett eget kraftverk ombord vars enda utsläpp är rent dricksvatten! Toyota FCHV-4 är inget mindre än en rullande tidsmaskin. Missförstå mig rätt. Bilen existerar och jag har provkört den - men det dröjer minst till år 2015 innan vi européer kan köpa en bränslecellsbil. Hindren är nämligen flera: vätgas är som bekant inte det enklaste att tanka. Om ni minns experimenten med knallgas från kemilektionerna i skolan så vet ni också vad som händer när man blandar vätgas med syrgas och tänder på. Pang i bygget! Dessutom är tekniken svindyr och på prislappen till min testbil står svindlande 40 miljoner kronor. Men tungan rätt i mun och med bra försäkringar i bakfickan tar jag plats bakom ratten. På vänstersidan av mig (bilen är högerstyrd) sitter Kota Manabe som kan tekniken inifrån och ut. Jag håller foten på bromsen och petar i Drive-läget.
Egentligen är manövern helt meningslös för någon växellåda existerar inte. Det behövs inte eftersom elmotorn levererar 108 hästar och ett vridmoment på 260 Newtonmeter direkt från start. Ett rejält tryck på gasen och vi svävar nästan ljudlöst fram på ovalbanan i 150 knyck. Det enda synliga spåret vi efterlämnar oss är rent dricksvatten som faktiskt kan behövas i den numera torrlagda "dödsfontänen".
Hur fungerar då en bränslecellsdriven bil? Jo, tekniken är i princip ett "evigt batteri" där energin produceras hela tiden. Bränslet är väte som lagras under högt tryck i gastankar under bilen. Dessa rymmer vätgas till totalt 25 mils körning och sedan är det bara att tanka. Grunden till tekniken är att vätgas och syre slås ihop och då kan man ta tillvara på elektriciteten som bildas när elektronerna vandrar från vätet till syret. Elektriciteten driver sedan elmotorn som i sin tur driven framhjulen. "Det här är framtiden" utbrister Toyotas bränslecellsexpert Kota Manabe och ler med hela ansiktet. Jag kan inte göra annat än att hålla med!