– Vi hade aldrig varit här tidigare, det var hur kallt som helst och en massa snö, och jag kommer ihåg att vi stod på bastubryggan på andra sidan viken och sa: "vi måste bara ha det där huset". För oss var det givet att inte börja hugga ner och bygga till en massa saker, utan vi ville bevara husets historia. Det har hela tiden känts som hela bygdens hus på något sätt, berättar Ellen Aguirre.

Längs med kröken på Oppebyvägen, mitt i Björkfors, är utsikten över sjön Björkern oslagbar. I somras k-märktes exteriören på många av husen här, däribland den numera röda byggnaden som stod färdig 1917 och länge fungerade som baptistkapell. För Linköpingsparet Ellen och Elias Aguirre har den historiska fastigheten kommit att fungera som tillflyktsort, en plats för vila och återhämtning.

– Jag tror att man har olika bilder av en plats beroende på vilken funktion den platsen fyller för en. Björkfors är väldigt vackert, orten förenar sommargäster med fastboende. Det sägs att man ska vila lika intensivt som man jobbar, och det kan vi verkligen göra här, berättar Ellen och fortsätter:

– Till en början var vi ganska ambitiösa med renoveringen, sedan stod projektet stilla några år innan vi för två år sedan satte igång igen. Nu har vi precis gjort iordning kyrksalen, men vi är långt ifrån klara.

När vi kliver in i den mäktiga kyrksalen, med tre enorma fönster på varje långsida, sitter Ellen Aguirre vid bordet mitt i rummet, utrustad med dator och kamera. Genom åren i Björkfors har hon fallit för Kindabygden allt mer och funnit sina favoritställen. För att dela med sig av dessa, och ta del av andras smultronställen, startade hon för några veckor sedan Facebookgruppen Kindabygden i bilder, en grupp som bara efter två dagar hade närmare 200 medlemmar. I gruppen delar medlemmarna massvis av vackra bilder varje dag.

– Gruppen fick verkligen fötter, det trodde jag aldrig. Jag blev inspirerad av en liknande grupp på Gotland och jag tycker att det är en härlig idé. Det är också kul att kunna visa upp något positivt, hur vackert Kinda är, säger Ellen och avslutar:

– Jag är lite av en föreningsmänniska så det är klart att jag har funderat över om man kan göra något mer av gruppen. Kanske kan vi skapa en utställning av alla bilder, kanske kan vi arrangera ett event, men det är inget som jag har planerat ännu.