Från vikingarnas midvinterblot till Kalle Anka

Adventstider har kommit att bli julbordens förlovade tid. Men en gång för länge sedan var adventstiden fastetid, då det gällde att späka sig inför den kommande högtiden.

Julgranen är en tradition vi importerat från Tyskland och sedan utvecklat. Nu har det till och med blivit så att vi rationaliserat bort själva granen.

Julgranen är en tradition vi importerat från Tyskland och sedan utvecklat. Nu har det till och med blivit så att vi rationaliserat bort själva granen.

Foto: OLOF CARLSON

Blaxhult2018-12-23 18:00

För trots att vi håller fast vid våra traditioner och vill att de ska ut på samma sätt år efter år, har julfirandet förändrats genom århundradena.

Anna-Maj Sundström från Blaxhult har forskat, och delar gärna med sig av sina kunskaper om julen och jultraditioner.

Redan de gamla vikingarna hade som sed att ”dricka jul” och hålla midvinterblot. Festligheter som ligger ganska långt ifrån våra moderna jular. Men det finns en gemensam nämnare.

– På den tiden trodde man att självaste asaguden Oden kom till jorden och delade ut gåvor till människorna, berättar hon.

Måhända är Oden något av en stamfader till jultomten. Men kanske i än högre grad är det biskopen Sankt Claus som levde på 300-talet som är förebild för den moderna jultomten.

– Han gick ofta klädd i rött, berättar Anna-Maj.

Genom åren har sedan den gamla biskopsgestalten mixats ihop med den gammelgrå gårdstomten, som det gällde att hålla sig väl med.

– Vi har en sådan gårdstomte här i Blaxhult också, säger Anna-Maj, och jag brukar vara noga med att sätta ut gröt åt honom. För säkerhets skull.

Innan jultomten fick sitt stora genombrott genom Victor Rydbergs dikt ”Tomten”, (ni vet han som är vaken medan snön lyser vit på taken), var det julbocken som svarade för distributionen av julklappar i stugorna. Julbocken som klappade på dörren, och man misstänker att själva begreppet julklapp kommer sig från det.

Med åren har julgranen kommit att bli en självklar del i julfirandet. Men vad många inte tänker på numera, är att de förr satts upp vid ytterdörren för att hålla oknytt och onda makter på avstånd.

Julnatten var förstås fylld av mystik, när både onda och goda väsen var i farten och då var det naturligtvis viktigt att låta juleljusen lysa hela natten, ända tills man åkte till julottan, som verkligen var i ottan förr i tiden. Väldigt, väldigt tidigt på morgonen, skulle man iväg till kyrkan. Helst med häst och släde förstås.

Och på hemvägen var det bråttom värre, det blev ofta rena slädracet.

– Det sades då, berättar Anna-Maj, att den som kom hem först från julottan också skulle få in sin skörd först till sommaren.

En mera modern jultradition föddes någon gång på 1960-talet, när Kalle Anka, Benjamin Syrsa och de andra dök upp i våra svart-vita tv-apparater, och på något vis lyckades bli en av höjdpunkterna på julen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!