Claes-Göran Odengrund stämplar badkort och stryker i listan över kvällens badgäster. Han tror och hoppas på att föreningen ska kunna fira 100 årsjubileum om 16 år.
I ett litet rött hus med skylten BASTU på, samlas det varje fredag, året runt, ett gäng i 75 graders värme.
– Förra fredagen var vi 13 stycken i olika omgångar, vi badar från halv tre till halv åtta och sitter vi kvar och pratar så kan det bli längre, berättar Claes-Göran Odengrund, som är kassör i Bösebo badhusförening.
Den 22 mars 1937 hölls det första sammanträdet. Särskilt drivande för att få ett badhus på plats var läraren Axel Palm. Den tidens skolöverstyrelse propagerade för allmänt skolbad med dusch och bastu, något som läraren Palm troligtvis tog fasta på.
– Det byggdes många såna här badhus förr, de byggdes på 30-talet ett här i Bösebo, ett i Vrånganäs, ett i Flaten och ett i Alseda – efter samma ritning, säger Odengrund.
84 år senare är det mycket som fortfarande är sig likt. I omklädningsrummet är det fortfarande samma krokar att hänga kläder på. På väggen sitter fortfarande badhusreglerna från 1937 uppe.
– I gamla protokollet står det att den kostade 2,30 kronor.
Badhusreglererna köptes för 2,30 kronor 1937 och sitter fortfarande uppe.
Från starten 1937 så handlade det mycket om hygien. Men vad har fyller badhusföreningen för funktion idag?
– Alla har ju dusch hemma nu för tiden, så nu handlar det mer om trivseln. Att sitta och prata med dem som man inte träffar i vanliga fall, det är det som är det roliga. För längesen, när det började, så var det mest bönder och då pratades det mest jakt och fiske. Men nu har det kommit in olika yrkesgrupp på de här åren, så nu blir det mycket blandat snack, säger Odengrund som själv badat i bastun sedan han var fem-sex år gammal och följde med sin far hit.
"Man får tänka på att i större städer hänger folk med såna som är som de själva. Det kan vi inte unna oss här för vi är så få. Vi har en som är gynekolog, jag är konstnär, Claes-Göran har jobbat inom vård och omsorg, sen har vi en bilmek och bildemontör, skogsarbetare och pensionärer och nästan alla är fritidsbönder. Det är en väldig blandning av folk och det är väldigt roligt." säger Henrik Teleman.
Henrik Teleman tilkom i början av 90-talet.
– Claes-Göran tjatade på mig om att komma med med jämna mellanrum. Han jobbade med min dåvarande fru och då tog han till ett smartare knep, nämligen att han sa till min fru att säga till mig.
Som konstnär spenderade han mycket tid hemma på gården och bastun blev ett viktigt sätt att träffa folk.
– Sen kan man väl säga ärligt att det här är den tiden vi är lediga, det här är vår franska bykrog på sätt och vis. Om du går ut här en söndag så hör du motorsågarna, så det är inte många dagar som de inte jobbar. Men här är vi lediga och pratar om allt möjligt.
Som tidigare chef på Virserums konsthall, berättar Teleman att det var i bastun han fick höra om det var bra eller dåliga utställningar på konsthallen.
– Det här var min referensgrupp, säger han och ler.
1937 byggdes bastun upp. Sedan dess har man gemensamt genomfört vissa renoveringar, men mycket är fortfarande intakt sedan starten.