Margaretha och Sven-Eric lämnade staden för landet – Stockholm för Gammalkil. Efter en tids letande hittade de Brånstads Ågård och för Margareta som är uppväxt i Gammalkil blev det som att komma hem igen. De köpte huset 1995 och med i förvärvet kom också ett antal får. De utökade djurskaran och hade under en tid även några bökande grisar i trädgården, något som jag inte kan se några spår av när jag kommer in på gården.
Grusgången som leder upp till huset är prydligt krattad och gräsmattan är välskött. Vi går runt huset och ner för en liten sluttning bredvid grönskande rabatter med växter så som prästkragar, pioner och allium – en lökväxt vars blomma ser ut som en lila boll. Nedanför sluttningen öppnar trädgården upp sig och gömt bakom huset är flera små gröna oaser där buskar och träd böljar i vinden.
– Här har vi anlagt två dammar och grävt ut för en liten bäck mellan dem. Det var Sven-Erics projekt som han fick idén till när vi hade grisar här som bökade runt. Grisarna såg till att ogräset försvann genom att äta upp det, även rötterna. Sen grävde vi upp, lade dit dammduk och fyllde området runt dammarna med lämpliga växter, säger Margaretha.
Trädgården är välkomponerad och genomtänkt men Margareta har de senaste åren släppt på tyglarna och låter grönskan ha sitt egna liv.
– Från början planerade jag allt väldigt noggrant. Jag läste mycket trädgårdslitteratur och kollade höjd, färger, blad och blomningstid för att allt skulle passa ihop. Men med tiden så har jag slutat med det och nu får växterna bestämma sin plats, säger Margaretha. Man får välja vad man vill lägga tid på.
Både Margaretha och Sven-Eric jobbar i trädgården, men det är Margareta som är drivande med projekten – det säger de båda två. Hon har alltid något på gång och ett av de senaste projekten är en gruslagd del i nedre delen av trädgården. Där har de utemöbler och pallkragar för att bland annat odla potatis och flera olika typer av sallad – isbergssallad och bladsallad.
– Jag kallar den här delen för ”pensionärsträdgården”. Den är lätt åtkomlig för att hit ska vi kunna ta oss även när vi sitter i rullstol, säger Margaretha och skrattar.
Det är en blandning av välplanerade rabatter, trädgårdsland och naturens egna kraft i trädgården.
– Jag har mellan gräsmattan och rabatterna grävt en lite fåra – där har jag lagt en duk och fyllt med grus sen, vilket gör det mer lättskött. Ogräset sprider sig inte och rabatterna blir då lättare att sköta, förklarar Margaretha.
Sven-Erik fortsätter och säger att de har gjort samma sak runt träden.
– Det är snyggt och mycket lättare att klippa gräsmattan då. Och vi är rädda om träden, för det är träden som gör en trädgård. De ger skugga och lockar till sig fåglar, säger han.
För både Margaretha och Sven-Eric är det lusten som driver dem.
– Inget har varit jobbigt, svarar Margaretha skrattande när jag frågor vad som varit jobbigast med skötseln med trädgården. Jag är van vid att jobba, det fick jag lära mig under uppväxten på mina föräldrars bondgård.
– Man skaffar nog inte heller en så här stor trädgård om man inte vill jobba i den, fyller Sven-Eric i.
Akleja, pion, honungsros, clematis, iris, rosor och lupiner, rödbladig fläder, kejsarträd, trollhassel och allium. Det är bara några av alla växter som finns i parets trädgård. Under en tid förde Sven-Eric en lista över hur många arter de hade i trädgården och som mest hade de runt 600, idag är de nere på runt 400 – 500 stycken.
Vi fortsätter turen genom trädgården, förbi några äppelträd och ett trädgårdsland. Vi stannar till i slutet av landet, strax intill ingången till komposten. Här finns mariahallon – en planta som de tagit med sig från Stockholm – och längs staketet blommar smultronjasmin med gräddvita blommor som luktar sol och bär.
– Jag brukar börja dagen med en liten tur genom trädgården. Då kollar jag till växterna, ogräset och annat som kanske behöver göras. Sen plockar vi alltid några deciliter bär varje morgon som vi äter till frukost, det brukar bli svarta vinbär, hallon och björnbär, berättar Margaretha.
Det råder inte heller någon brist på grönsaker i trädgården. I ett växthus odlar de tomater och intill en av de grönskande rabatterna är ett trädgårdsland med vitlök, kål, palsternacka och lök samt färskpotatis.
Genom åren har Margaretha och Sven-Eric lärt sig mycket om trädgårdsplanering på kurser och i utbyte med andra. De byter sticklingar med vänner och andra som är intresserade av odling och trädgårdsarbete. Det viktiga är att testa något nytt. För både Margareta och Sven-Erik är nyfikna till sinnet och drivs av att testa gränserna, de skyr inte att ge sig i kast med någon ny växt eller projekt i trädgården.
– När man anlägger en trädgård måste man våga prova lite olika vägar och olika växter. Det kanske funkar, eller inte, men man måste våga testa! För om man inte provar så får man inte veta, säger Margaretha.