HĂ€r bor och trivs sedan 35 Ă„r tillbaka Karina âKinnaâ Persson i en nĂ„got organiserad oordning. Det Ă€r hon sjĂ€lv som sĂ€ger sĂ„ om sitt hyrda boende. Stugan Ă€r gammal och beskrivs vid en byggnadsinventering som en âförlĂ€ngd parstuga i ett plan med vit revitering och tegeltakâ. Huset Ă€r q-mĂ€rkt och fĂ„r inte förvanskas betrĂ€ffande volym, höjd, taklutning, material, byggnadsdetaljer och kulör.
â Men det var vi som kalkade huset vitt nĂ€r vi flyttade hit, det var grĂ„tt av Ă„lder nĂ€r vi kom. Det Ă€r ett underbart litet hus som passar mig perfekt. Blandningen av gammalt och nytt, sĂ€ger Kinna som med nya menar luftvĂ€rmepump, induktionsspis med flĂ€kt, och toa med dusch.
Till skillnad mot forna tider dÄ man trots kyla fick utrÀtta sina behov i ett utedass i norra Ànden av tomten och dÄ man endast hade en vÀrmekÀlla inomhus i form av en vedspis. Den stÄr kvar i köket och anvÀnds flitigt, den ocksÄ. N:o 107 NÀfveqvarn, Àr den mÀrkt.
â Jag har tre vĂ€rmekĂ€llor i dag, men nĂ€r det blĂ„ser ute sĂ„ flĂ€ktar det lite inomhus ocksĂ„ pĂ„ en del stĂ€llen, sĂ€ger Kinna och berĂ€ttar att hon för flera Ă„r sedan, kanske Ă€r det Ă„tta Ă„r, fick besök av en Ă€ldre man som hade bott i huset som barn och Ă€ven var född i huset.
â Det var fantastiskt. Nu fick huset en historia ocksĂ„. Han berĂ€ttade en hel del, bland annat att han var yngst av tolv syskon och brukade sitta och vĂ€rma sig vid vedspisen som barn. Han sa ocksĂ„ att han och de andra barnen inte fick gĂ„ in i âfinrummetâ, fast pappan var borta hela dagarna och gjorde dagsverken i Ringatorp, pĂ„ andra sidan Ă„kern. SĂ„ rummet stod tomt. ĂndĂ„ fick barnen bara vistas i köket. Kan du tĂ€nka dig det? Det var pappans rum. Pojken hade bara varit dĂ€r inne en enda gĂ„ng. Ja, han berörde mig pĂ„ djupet.
Kinna sÀger att hon trivdes i Granebo redan frÄn första början nÀr hon letade nytt boende.
Hon sökte nÄgot annat efter att ha bott och vuxit upp inne i Linköping.
â Jag ville byta liv. Jag hade haft det lite trassligt och ville bort frĂ„n stan och festande och nĂ€r jag sĂ„g det hĂ€r huset fastnade jag för det.
Hon fastnade för trÀdgÄrden ocksÄ. Eller rÀttare sagt det som skulle bli trÀdgÄrd. NÀr hon kom hit var det bara grÀs. Under 35 Är har Kinna byggt upp den och odlar lite av varje. Hon tar oss med pÄ en rundvandring och pekar pÄ perenner som selleri, salvia, vallmo, citronmeliss, renfana, apelsintimjan, digitalis, pepparmynta, isop, smultron och lite till. Dessutom finns dÀr en fantastisk vinranka ocksÄ, men den gör sig inte pÄ bild i april nÀr Bostad hÀlsar pÄ. Den stora granen i sydvÀstra hörnet skÀnker vilsam skugga Ät en kattkyrkogÄrd.
â TyvĂ€rr hinner jag inte riktigt med att hĂ„lla efter och rensa allt som mĂ„ste rensas i trĂ€dgĂ„rden. Inte inne, heller. Det Ă€r det jag menar med organiserad oordning. Jag vet var allt Ă€r, men har haft lite för mycket och behöver göra mig av med grejer. Jag har bara stĂ€dat och sorterat lite pĂ„ ytan tidigare, men har Ă€ntligen fĂ„tt tid och kör pĂ„ för fullt och vill verkligen förnya mig och göra det lite finare.
Inne i det lilla huset mĂ€rker man genast vad Kinna helst sysslar med. Hon Ă€r konstnĂ€r och det sprakar av fĂ€rg och form överallt. PĂ„ vĂ€ggarna, naturligtvis. Men Ă€ven varhelst det finns plats, som vid den stĂ„ende tavelhögen vid ett staffli i stora rummet, liksom Ă€ven âi lagretâ uppe pĂ„ loftet dĂ€r hon sover. Vid staffliet skymtar förresten en LHC-logga pĂ„ en tavla och Kinna berĂ€ttar att hon ser alla hemmamatcher för Linköpings HC och att hon alltid stĂ„r i supporterklacken. Tavlan Ă€r ett bestĂ€llningsjobb.
â NĂ€r jag mĂ„lar annat hamnar jag ibland i ett tidlöst, euforiskt tillstĂ„nd, sĂ€ger Kinna och berĂ€ttar hur hon hittade vĂ€g in i konsten.
Det var efter att sonen Axel som liten en gĂ„ng hade rivit sönder en âChagallmĂ„lningâ som Kinnas pappa Percy Olson gjort. Kinna lagade den med tips och hjĂ€lp frĂ„n museipersonal och hĂ€ngde upp den pĂ„ vĂ€ggen igen och en besökare kan lĂ€tt tro att den tavlan med alla âsömmarâ kors och tvĂ€rs Ă€r mĂ„lad sĂ„. Men sömmarna Ă€r alltsĂ„ lagningar. Percy tyckte hur som helst att Ă€ven hans dotter kunde pröva arbetet med pensel. Hon började med att mĂ„la av en ikon, Heliga Birgitta. Sedan dess har det blivit Ă„tskilligt.
Hon har haft flera utstÀllningar i Linköping och hon Àr ocksÄ utstÀllningsansvarig pÄ StudiefrÀmjandet samt lÀr som konstlÀrare pÄ Valla folkhögskola Àven andra att mÄla, i olja, akryl och akvarell.
â Men mina tavlor mĂ„lar jag helst i köket hĂ€r hemma pĂ„ Granebo, sĂ€ger Karina Persson och gör sig redo för en dust med fĂ€rgtuberna i köket som gĂ„r i rosa.
Innan vi lÀmnar henne i fred vill hon framföra en hÀlsning till lÀsare av den hÀr artikeln.
â TyvĂ€rr minns jag inte namnet pĂ„ mannen som var hĂ€r för Ă„tta Ă„r sedan och som föddes i huset. Finns det nĂ„gon av lĂ€sarna som vet, eller som vet annat om husets historia, sĂ„ blir jag jĂ€tteglad om de hör av sig till mig.