Nog kan Jacquelinnes härliga energi jämföras med Pippi Långstrumps och nog blir man glad av de härliga färgvalen i huset, men för övrigt finns inga direkta likheter med den brokiga och röriga villan i Astrid Lindgrens böcker.

– Sätt er, fortsätter Jacquelinne, eller Jackie som hon kallas, och pekar mot köket som är en förlängning av den glada hallen.

Lillebror – som är en yorkshireterrier och inte på något sätt kan likställas med hästen Lilla gubben – ser chansen till lite gos och snurrar runt på rygg med magen i vädret.

Tre olika kaffekoppar står i ett torn på bordet. En högblank i vacker mörkgrön färg, en retrokopp i blått och grönt som kommer från Jackies mans morfars mamma, och så en blåvit dyrgrip som lär vara värd 700 kronor, men som Jackie köpte på Röda korset för fem.

– Jag ääälskar att göra fynd! Titta bara på den här snapsflaskan i original från OP. Jag hittade den i en container på soptippen och när jag lade ute den på Instagram så hörde de av sig från OP och ville köpa den.

Flaskan gör sig dock bra i köksfönstret så Jackie sa nej. Den huserar nu ett grönt skott som "stulits" på ett hotell i Gambia och står sida vid sida med en kakaoplanta från Grenada.

Resor är familjens passion och de far kors och tvärs över världen. Överallt i huset finns souvenirer, allt från en gasmask som lär ha varit i bruk i Tjernobyl till kvarlevorna av en mycket liten glasögonorm, en ministaty av Alexander den store, köpt i Makedonien, och en uppkäftig apa i trä, från Malta, som pekar finger mot betraktaren. Bland mycket annat.

– Vårt hem är uppbyggt av minnen och jag kan säga var precis allting kommer från.

Jackie häller upp kaffe men spiller ut sin kopp över en av de färgglada löparna på köksbordet. Hon far upp och letar fram en ny, får fram strykjärnet och i ett nafs ligger en nypressad duk med ljusa och mörka turkosa ränder på bordet.

– Jag har löpartorsk förstår ni, säger Jackie.

Det betyder kort och gott att hon gillar bordslöpare väldigt mycket.

Sedan går vi ut. Ut på den inglasade verandan i direkt anslutning till köket. Här hänger massor av växtlampor som håller liv i citronträd, limeträd, passionsfrukt, mandariner, rosmarin, en jätteamaryllis och flera avocadoplantor.

Här i soffan, vid bordet som egentligen är en trälåda från en gratisloppis, har Jackie sin favoritplats. Nu är planen att vinterbona så att altanen kan användas som orangeri året om.

På en vägghylla samsas ett gäng böcker med tre burkar chilifärgad, bubblande nygjord kimchi. Under bordet ligger en hundra år gammal äkta matta från Löfstad slott, intill en ny trasmatta från Lagerhouse.

Kontrasterna fascinerar. Det är gammalt och nytt, äkta och kopior, grönsaker och böcker, dyrt och loppisfynd, rött och blått, utländskt och närproducerat.

Nästa anhalt är vardagsrummet. Här är väggarna mörkgrå, soffan faktiskt ljus och bordet turkost. Här finns maken Andreas färgglada tavlor tillsammans med ännu fler minnen från världens alla hörn.

I sovrummet en trappa upp har Jackie just målat mörkblått på väggarna.

– Färgen är lugnande och nu sover vi mycket skönare, säger hon.

Sängen är en ombyggd bäddsoffa i trä och på en tavla på väggen intill vakar Buddha.

Det här med färg, ja. När det kommer till att måla om kan Jackie med fog beskrivas som passionerad och impulsiv. Dessutom har hon ordnat så att hon får färgen hemlevererad.

– Kommer jag på att jag vill ha blått, eller blågrönt som i hallen, då blir det så inom två dygn. Färgen i hallen såg jag på ett hostel i Belgrad. Jag beskrev den för en kompis som är färghandlare och så körde han hem den åt mig direkt. Som tur är så är färgen snabbtorkande så jag kan måla en gång på morgonen, en gång på kvällen och sedan är det klart. Jättebra! Och den passar så fint mot den gula byrån och orangea lampan.

– Nej, nej! Jag kan inte ha vitt för då blir det alldeles för rörigt och jag skulle behöva städa hela tiden. När man har färgglatt så smälter sakerna in bättre och det kan få ligga två böcker i trappan eller ett par strumpor på golvet utan att det stör.

– Jag blir stressad när jag kommer hem till folk som har så rent och ljust att jag förstör hela bilden om jag råkar dra med mig ett löv in.

Trots alla konstraster och färgstarka vändningar i inredningen är det lugnet i hemmet som Jackie vill slå ett slag för.

– Jag förstår mig inte på alla som bor i fläckfria hus och som strävar efter att vara perfekta. Man ska vara världens bästa mamma, barrista, sommelier, proffs på bilar, åka till Palma och Gdansk ett par gånger om året och alltid ha en Moët på kylning – och dessutom arbeta heltid. Hur orkar folk?

– Min prio är att känna mig hemma och trygg. Och nöjd! Man får acceptera fel och brister och att livet inte behöver vara perfekt. Jag avskyr Carpe Diem-skyltar, men älskar att ta en dag i taget. Vill jag måla en grön vägg röd så gör jag det och skulle det komma lite färg utanför eller bli lite kladdigt – vad gör det? Huvudsaken är ju att vi trivs.