– Äsch, nu gick ni ju in genom personalingången, säger Pelle Andersson och skrattar. Gäster brukar vi släppa in genom salongen, akter ut.
Det är en kulen och lite grå aprilmorgon. Vid en restaurang på kajen på andra sidan hamnbassängen hamrar ett par snickare på ett fönsterfoder, i övrigt råder lugn och stillhet.
M/Y Hera guppar ensam i Motala hamn. Hela vintern har hon legat vid kaj och många som passerat över Kanalbron har noterat att det lyst i båten om kvällarna.
Det har sett hemtrevligt ut, och nu när vi kliver ombord – genom personalingången förvisso – kan vi lätt konstatera att det är precis vad det är. Hemtrevligt! Som ett riktigt hem ska vara.
Här bor Pelle och Anette Andersson året runt. Sommar som vinter. Yrsnö som solsken.
– Det har varit en barndomsdröm för mig att bo på en båt, säger Anette på härlig gotländska. Jag hade tänkt mig en fisketrålare, men det här går också jättebra.
– Det är härligt på så många sätt, inte minst för att jag har märkt att Pelle och jag har mer tid för varandra. När man kommer hem efter jobbet är man hemma liksom, det är inte massor som ska göras som när man har ett hus. Jätteskönt!
När vi nu ändå klev rakt in i kaptens plats i styrhytten börjar vi "husesynen" där. Här finns alla tänkbara tekniska hjälpmedel för att klara en resa på öppet hav i hårt väder förstås. Men också det viktigaste av allt – ett riktigt, utskrivet sjökort att läsa om tekniken skulle lägga av.
Bakom kaptenens rygg ligger kabyssen. Rymligt med båtögon sett, och med samma bekvämligheter som i vilket kök som helst.
– Bortsett från diskmaskin, säger Anette. Men vem behöver det när man kan stå och kika ut över vattnet medan man diskar?
Intill köket finns ett litet bord med två platser. Det funkar som frukosthörna, middagsbord och tv-mysplats.
Här tillbringar Pelle och Anette, kapten och förste styrman med andra ord, mycket tid tillsammans.
– Möjligen vänder vi på skärmen vid kaptensplatsen och ser på nyheterna via datorn. Men annars märker vi att vi inte tittar så mycket på tv längre, det behövs inte.
Vi tassar på rad nedför den blanka trappan, som ligger styrbord om kaptensplatsen, och tar oss ner på "bottenvåningen". Rakt fram ligger toaletten med dusch. Planen är att renovera inom kort och sätta kakel på väggarna.
På höger hand ligger gästrummet, eller förkojen om man hellre vill. Här kan man ledigt sova två personer, till och med fyra med lite god vilja. Och till vänster från trappan sett ligger det rymliga sovrummet med dubbelsäng, bokhylla och mycket förvaring. Här är till och med nytapetserat.
– Vi låg i hamn i Tyskland förra sommaren och väntade ut det hårda vädret och medan en dykare lossade en tamp som vi fått in i propellern passade vi på att tapetsera, säger Pelle.
– Under sängen har vi den 1000-liter stora vattentanken, fortsätter han. Så nog kan man i dubbel bemärkelse säga att vi har en vattensäng.
Sängen står dessutom precis i vattenlinjen och mitten av sängen är mitten av båten. Det betyder att båten upplevs rulla mer på sidorna och att sängen därmed blir en ganska stillsam plats även i hårt väder, allt för att underlätta för den som drabbas av sjösjuka.
Vi går upp igen och får näsan över vattenytan. I salongen, en halvtrappa ner från kabyssen och styrhytten, finns plats för ett större middagssällskap.
Vi slår oss ner för att prata om hur hela äventyret började.
– Vi visste vad vi ville, säger Pelle. Och i fem år åkte vi till Holland innan vi hittade Hera. Hon är en stålbåt, 20 år gammal men i gott skick.
Båten besiktades noga i Holland och där vet man vad man gör. Där bor nämligen inte mindre än tio procent av landets befolkning på husbåt. I Amsterdam lär det vara 800 000 personer som lever sitt liv på vattnet.
I april 2018 började resan hem till Motala. Den skulle ta omkring tolv dagar, men slutade först efter tre veckor.
– Man kan säga att vi har testat henne i grov sjö, säger Pelle. Vi gick längs Nordsjöns kust och hade full koll på väderrapporterna. Men på tre timmar ökade vinden från sex sekundmeter till 18. Snittvågorna låg på fyra till fyra och en halv meter.
Hera är en klass A-båt och klarade vädret bra. Värre var det med besättningen. Anette blev sjösjuk och Pelle berättar hur han fick ta spjärn med fötterna och mordhålla sig fast i båten för att inte åka av.
– Dagen efter hade jag så mycket träningsvärk att jag knappt tog mig ur sängen.
Rutten planerades om och istället för Nordsjön tog de Hera genom kanalerna upp mot Sverige och hemmahamnen.
– Sammantaget var det en tuff resa, men så här i efterhand kan vi se det som ett minne som vi faktiskt kan skratta åt, säger Anette.
Sedan förra sommaren ligger Hera vid kaj utanför Hamnpiren. Då hade Pelle och Anette ett par steg till jobbet eftersom de drev restaurangen. Nu har de precis sålt för att ägna sig helhjärtat åt Pelles IT-företag som ligger ytterligare några steg bort i Karlsbodahuset på andra sidan Strömmen.
– Vi har provat alla boendeformer med lägenhet och stort hus, men båten vinner klart, säger Pelle.
Han hoppas kunna väcka en tanke hos folk. Säkert är det fler som vill bo på vattnet.
– Miljön är alldeles fantastisk, fortsätter han. Det är lugnande och helande, och man sover som en gud. Och blir man sugen så är det ju faktiskt bara att kasta loss och flytta.
