Att tvingas packa ihop ett hem som är fyllt med minnen kan vara mycket känslomässigt jobbigt, men kan också bli till en fin påminnelse om en tid som en gång varit. Det är ganska vanligt tror jag, att packningen görs av anhöriga sedan en kär släkting gått bort eller flyttat till ett boende där rätt hjälp finns.

När det handlar om nytt boende måste man varsamt välja vad som ska flyttas med för att det nya hemmet ska kännas som just ”hemma.” Alla de saker som personen i fråga önskar ha omkring sig måste förstås packas med.

Att tvingas flytta till ett nytt boende utan att egentligen själv vilja är inte alltid lätt. Att lämna det hem som man kanske har bott i sedan många år. Där man levt hela sitt liv som en familj med barn och som då har det som sitt föräldrahem. Eller som ensamstående eller par utan barn. Ett hem som man vårdat, älskat och format till sitt eget trivsamma näste.

Att som anhörig gå igenom sakerna och bestämma vad som ska kastas, sparas eller tas omhand av andra släktingar kan sätta känslor i rörelse. Det måste göras med respekt men samtidigt med förstånd. Man dras tillbaka i tiden med hjälp av sakerna som minnesbank, kanske både på gott och ont. Trots att det kan vara känslomässigt jobbigt av olika skäl, så kan det också ge ett lugn och kanske till och med förståelse för saker som hänt.

Om man själv kanske är i sorg och saknad kan det vara bra för en del att vänta lite med packningen, medan det för andra är rätt terapi att börja på en gång. Om en anhörig redan bor på ett vårdhem och går bort där, så kan det vara lite mera bråttom att flytta ut ur lägenheten och då har man ju inget val än att göra det direkt.

Har tidigare tyckt att man inte ska ”döstäda”, mest för att jag har tyckt det låter så slutgiltigt. Men idén är inte så dum trots allt. Man rensar ut bland sina papper och prylar. Ger vidare saker till de som man redan nu tycker ska ta hand om dem. Egentligen helt rätt, då vet man att rätt sak hamnar hos rätt person och den vet varifrån saken kommer och dess historia. Fast jag väntar nog med det några år i alla fall. Det tycks vara för tidigt ännu i min tankevärld. Håller ju fortfarande trots 49 års ålder, på att bygga upp min samling med saker. Sen, en annan dag, är det vår tur att sätta igång, man kan ju alltid börja med pappersrensning. Jag har säkerligen, likt många andra, papper sparade sen många år som inte har någon som helst funktion att fylla. Papper som kunnat vara bra att ha, trodde jag då.