Amiral. Påfågelöga. Sorgmantel. Gullvinge.

Det har varit en riktig fjärilssommar. Jag har nog aldrig sett så många fjärilar så tidigt som i år. Redan i maj vimsade citronfjärilarna runt på landet. Nässelfjärilarna dök upp tidigt också.

Det brukar vara en augustiupplevelse att få se de florstunna vingarna sväva över blommor och frukt. I år kom de tidigt i värmen. Men blomningen som tog slut så tidigt riskerar väl att ha orsakat ren svält även bland dessa små romantiska vänner.

Vad äter en fjäril? Jag blir tvungen att googla.

Wikipedia hjälper mig och bjuder på en rejäl överraskning: ”Fjärilens viktigaste funktion är att föröka sig. Många arter saknar helt förmågan att äta. De är bara intresserade av att hitta en eller flera partners att para sig med.”

Whaaat? ”Saknar förmågan att äta”, det hade jag ingen aning om. Jag har naivt trott att det var en ständig jakt på nektar, men hur fel hade inte jag?

Det är på det hela taget en riktigt hemlig skönhet vi njuter av. Skinnömsningarna pågår i flera stadier, från flera stadier av larv (oftast fyra, läser jag) via orörlig puppa till färdig skönhet. Så märkligt!

I min enkla värld har jag inte tänkt så mycket på de olika stadierna – jag visste ju inte ens om dem i detalj. Det jag funderat över är i stället hur tillvaron ter sig för en individ som ena minuten är på en höjd över marken – och i nästa har hoppat som i värsta studsmattan flera meter uppåt. Relativt sin storlek, alltså. Har inte du också tänkt på hur konstigt det är?

Det finns väl inte en fjäril i världen som flyger rakt framåt, utan den flaxar ju i sicksack mellan högt och lågt. Hur i hela friden ska man kunna hålla en riktning i den vimsiga världen?

Nu går det ju tyvärr inte att fråga hur livet gestaltar sig för den här vingförsedda studsbollen. Det kanske är helt naturligt att ena ögonblicket se blomman på en plats och i nästa sikta i en helt annan riktning. Besynnerligt är det, hur som helst.

Nåväl, det kanske inte går att förstå allt man undrar över. Det räcker kanske med att slå upp och konstatera: ”Där är en pärlemorfjäril, där en slåttergräsfjäril och där en luktgräsfjäril (ja, vi har sett många arter i sommar). Det finns 150 000 inom ordningen. 2 900 i Sverige (återigen, tack för upplysningen, Wikipedia).

2 900 arter i Sverige. Jaha. Och jag som var mallig över att i år ha kryssat tio på min lista. På den återstår nu bara rapsfjäril, den sista som jag ännu inte nämnt.

PS. Här kan du läsa mer om fjärilar: https://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rilar