Att längta hem. Det är en känsla jag är mycket tacksam för. Det kan göra ont för all del, som när man var liten och skulle sova borta. Jag har skyllt på allt från att jag hade svårt att andas till att jag var rädd för hunden när jag skulle övernatta hos kompisar och längtan efter mamma blev för stor. Man var stursk så länge solen var uppe, men när mörkret lade sig och det blev tyst i sovrummet, då blev jag alltid väldigt liten. Jag ville hem, hem till mamma, hem till min egen säng. Jag kommer ihåg precis hur den kändes, värken i magtrakten som molade som knip.
Jag kan få den känslan även som vuxen. Nog för att jag kan längta efter mamma då och då, men det går att stilla med ett telefonsamtal. Nej, nu längtar jag hem, kort och gott. Till mysbyxorna, mitt hörn i tv-soffan, mina blommor som ska pysslas om, sängar som ska bäddas, golv som ska dammsugas. Att längta till vardagen måste ju vara en av de bästa känslor som finns. Det betyder att man trivs. För mig är det ren tacksamhet.
Men när jag skriver det här står jag inför en lång resa. När ni läser sitter jag, om allt går enligt planerna, förmodligen på kanten vid en pool på en stor båt och håller koll på mina barn.
USA är målet, och bland annat en kryssning. Det ska ju förstås bli jätteskönt. Över två veckor ska vi vara borta. Jag får vara med mina två små killar dygnet runt. Ingen skola, inget jobb. Bara sol och god mat.
Men redan i packningsstadiet kommer den där molande magknipen smygande. Lik hemlängtan redan innan jag rest bort. Jag fattar ju att det är knäppt. Jag är hyfsat van att resa ändå, och jag vet att man kommer hem delvis som en ny människa, just för att alla nya upplevelser är berikande på så många sätt.
Men ändå, jag vet också att där jag ligger på solstolen eller på en strand kommer jag att fundera på om luktärterna har börjat växa, om björkarna är gröna, om solen har börjat värma på däcket på altanen. Jag kommer längta efter att diska och tvätta, tjata om läxor som ska göras, efter att packa träningsväskor och skjutsa till innebandy, friidrott och kompiskalas.
Vardag, som sagt. Hemma. Två fina ord med stor betydelse.
På tal om växter förresten, i dag är det nystart för vår trädgårdsexpert Ann-Catrin Thor. Hör av er med allt ni undrar över och skicka gärna med en bild på växten i fråga.
Samma sak gäller matexperten, kocken Conny Gustafsson. Har du några funderingar kring matlagning så svarar han gärna.
Mejla mig så ser jag till att våra sakkunniga får frågorna.
Trevlig vår – både hemma och borta!