Tänk så mycket vi lekte utomhus på den tiden. Vi var mer ute än inne. I dag känns det som om barnen gör tvärtom.
Jag är uppvuxen på Plantgatan, en återvändsgata som gränsar till hage och grusväg mot skogen. Jag minns hur jag och ett par barnbarn till vår granne lekte ”Lilla huset på prärien” i hagen. Vi hade så roligt, maten bestod av blommor och växter, harven av en stor pinne, sängarna av berget och hästar, kor och grisar fanns i fantasin. Endast den satte stopp för hur leken skulle lekas.
Tillsammans med Linda, en av mina bästisar som bodde på samma gata som jag, lekte jag häst och hästskötare borta vid vändplanen som hos oss alla kallades ”granen” då det fanns en stor gran där. Inte behövdes det en massa saker till att leka, bara en god fantasi vare sig man lekte ensam eller flera.
Tänk vilka fina minnen vi skapade på Plantgatan. Linda och jag cyklade ofta ner till biblioteket där vi försvann in i böckernas värld. Jag minns ännu hur det doftade i deras källare där barn- och ungdomsböckerna fanns. Då hade man inga problem att cykla dit man skulle. Bara att slänga sig på hojen och dra i väg.
Jag var även med min ena kusin och red under en period Millingetorp utanför Kisa, dit det väl var cirka fem kilometer. På vägen dit fanns en uppförsbacke. Väldans lång och trögcyklad backe precis innan stallet men det hindrade oss inte från att fara dit. Ville man dit så var det bara att ta cykeln även om man hade turen att ha skjuts i bland. Backen var som roligast på hemvägen förstås. Det gick i ett huj nerför, håret stod på ända och fladdrade fritt i vindens drag.
Jag minns en sommar för länge sedan då det på SVT:s sommarlovsmorgon visades hur ett gäng barn byggde en massa kojor i skogen. Då gjorde vi ungar på gatan och gator omkring samma sak. Det hamrades och spikades i många dagar. Så kul vi hade och vilken kompisanda det blev. Undra om inte sånt är i förgången tid? Fast jag hoppas att barn av i dag får idéer från sina föräldrar hur man kan leka utan dator och mobil i handen.
Allt är inte av ondo med dataspel eller mobilanvändning. Man kan lära så mycket nyttigt av det, det vet jag, men naturupplevelser och frisk luft får man endast utomhus. Jag blir så glad av att ena dottern är utomhus med sina kompisar. De cyklar, sparkar boll, spelar basket, leker kurragömma eller går bara runt och pratar lite. Då gör det inget om stunden vid datorn blir lite lång.
Jag och maken brukar prata om vad vi gjorde som små, det kan låta som om vi levde för hundra år sedan. Nu är det ju inte det, lekarna har bara förändrats med tiden. En del kanske till det bättre men en del har försvunnit och blivit till det sämre för barnen och deras fantasi. Så vi föräldrar har en uppgift att dela med oss av våra minnen så kanske barnen får nya idéer om vad de kan hitta på att göra utomhus som kanske inte kräver så mycket saker utan bara mycket fantasi. Nu är ju våren här så att vara ute kan locka oss alla till både lek och skratt.