Sparar jag för min egen skull kanske? Ja, jag kanske har jag lite separationsångest gällande sakerna. Eller så kan det vara ett konstigt försök att bevara barnen små ett tag till trots att de växer upp i en hiskelig fart. Maken är mycket bättre än jag på att rensa – till en viss mån vill säga. Han sparar gärna saker, han också.

I somras rensade vi i förrådet på baksidan. Mest för att kasta sånt som vi hivade in när vi flyttade hit, sånt som vi inte riktigt visste om vi skulle spara eller inte men som nu inte använts på de tre åren vi bott i huset. Sen strukturerade maken upp det hela så att vi helt plötsligt kunde gå in ordentligt och se vad som finns där inne.

Tösernas småbarnsleksaker vill vi ju spara. De lånas av barnbarnet Saga när hon är på besök. Det känns kul att sakerna kommer till användning igen, duplolego och trätågbanan är ju jättekul att leka med i olika åldrar.

Sönerna har redan fått det mesta av sina saker eftersom de inte bor kvar hemma. Fast en del har vi kvar i vårt källarförråd som är proppat till sista centimetern. Maken är en fena på att packa in i förråd. Varje kartong har sin bestämda plats och jag vet av erfarenhet att det inte är någon idé att jag tar ut dem för jag får aldrig in alla igen. Det blir alltid kvar några och det känns som om de står och flinar åt min klantighet och att jag aldrig lär mig. Det slutar med att maken får göra om allt och vips så är allt på plats igen och dörren kan stängas.

Många fina minnen ryms bakom just den dörren. En vän sa till mig en gång att hon hade börjat använda de fina ärvda kaffekopparna hon hade. Hon ville inte att de skulle stå helt oanvända så hon började ta fram dem. Helt rätt egentligen, de är ju gjorda för att användas. Visst vore det synd om nån gick sönder men då är de ju i alla fall fikade ur, precis som förr. Varför gömma undan dem i stället för att plocka fram dem och använda dem till det de är gjorda för?

Jag har ärvt mycket porslin, bestick, dukar, kakfat och andra fina saker till mat- och fikastunder. Så nu har jag bestämt mig för att ordna ett kafferep. Vita dukar, finporslin, kaktång och sockerskålar, ja hela baletten är det tänkt. Har lagt ut min inbjudan till mina vänner på facebook och redan har flera tackat ja. I inbjudan står att man ska ta med minst en sorts kaffebröd. Gärna någon egen favoritkaka, bulle eller kanske en smarrig tårta. Allt är ett fritt val. Sen kan man ju byta recept eller kakor som blir över.

Fast ingen behöver stanna hemma om man inte vill eller kan baka, man är välkommen ändå. Tänk så trevligt vi kan ha det, en samling fikasugna människor. Det är min förhoppning. Man känner säkerligen någon och man har säkert något att prata om även med nya bekantskaper. Så att spara på saker kanske är positivt i alla fall. Jag tänker att vi alltid hittar något litet utrymme att pilla in det på. Vi tar hellre bort nyare inköp för att ge plats åt äldre ting som är fyllda med fina minnen. Fast just nu är det stopp, i alla fall till nästa sak kommer hem.