Säg att de var ett hundratal från början. Efter en dag var de nog bara sextiofyra. För att minska till tjugotvå. Med lite tur fanns det tre kvar efter en vecka. En del fick faktiskt armar och ben.
Om de hade ögon har jag ingen aning om, men om de hade det så lär de ha trott att världen bestod av en ljushårig jätte med fräknar, mycket annat fick de inte chans att se eftersom jag hängde över kanten på baljan där de simmade, dagarna i ända.
Med försiktiga händer försökte jag klappa dem. Och varje morgon och kväll portionerade jag ut av fiskmaten Tetra Dorofin eller om den hette Tetra Dolomin. Den hette i alla fall inte Tetra Döochförsvinn även om det verkade så.
Trots att jag försökte varje sommar i säkert fyra år och trots min mycket ömsinta behandling så blev inte grodynglen särskilt långvariga i min gula badbalja.
"Men, vad ska du ha dem till", undrade mamma varje gång jag släpade hem mina skyddslingar från bäcken i en blå plasthink.
"Jag ska låta dem växa upp och när de blir till grodor ska jag sy kläder åt dem", svarade jag. Så klart.
Det var med stort allvar jag försökte föda upp mina yngel. Men jag behövde aldrig ta fram nål och tråd. Tyvärr. Det hade nog blivit bra, för det var min fasta övertygelse att en fullvuxen grodas högsta önskan var ett par nya jeans.
Ja, ni fattar ju att det här inte hände i fjol direkt. Det är drygt 30 år sedan, men det är i alla händelser ett vårminne som jag ofta tänker på. Jag kan minnas min spända förväntan. Till och med känna den dyiga fisklukten från baljan där det växte allt mer alger ju fler dagar som gick. Blandat med doften av gammal solvarm fiskmat. Nja, mamma och pappa var inte på långa vägar lika nöjda som jag över min långdragna hobby.
Äntligen är det vår i luften! Snart kommer det att börja koka av svarta svansförsedda yngel i bäckar och vattendrag. Sen blir de till centimeterstora grodor. I mormor och morfars sommarstuga fick man alltid hoppa omkring på tå för att undvika att trampa på dem i gräset. När de väl blir stora paddor är de inte lika söta längre. Det är där jeansen kommer in...
Vad längtar du mest efter när mars går över i april? Ljudet av takdropp kanske, tussilagosolar i varje dikesren, ett hav av vitsippor bland träden, eller kanske att räfsa bort gamla löv på gräsmattan...
Det är underbart när solen börjar värma. Mina barn är snart i samma ålder som jag var när jag var grodmamma. Hm, det kan mycket väl vara dags för en liten introduktion i herptilkunskap. Och sömnad, för säkerhets skull ...