De här raderna är skrivna på den 98:e dagen och om du läser dem på torsdag 21 mars så gör du det dagen efter 100-dagsjubileet. Vilket jubileum? Jo, min hundrade träningsdag i rad på gymmet.
Låter det som skryt? Eller som tok? Både och, kanske?
Men jag har alltid drömt om att få tid över till träning varje dag, men så har det aldrig blivit. Inte förrän nu som pensionär. Träningstillfällena i vuxen ålder har hittills varit sporadiska, om än några dagar eller veckor också väldigt frekventa. Men så har det kommit en dipp och jag har i stället suttit vid kaffebordet i flera veckor med kakor och bullar.
Så inte nu. Nu ingår träningen precis som tandborstning i morgonbestyren. Vardag som helgdag. Dag läggs till dag och 100 träningsdagar i rad passeras i veckan.
100 dagar. I rad. Och jodå, jag var där även julafton, juldagen, nyårsafton och nyårsdagen. Alla gångerna på morgonen och det har inte rört mig i ryggen om det så har snöat, regnat, slaskat eller stormat. Jag ska träna!
Resultat är att jag mår bra. Känner mig stark. Pigg. Rent av duktig. Och eftersom jag tränar tidigt ligger hela dagen och väntar. När våren snart kommer borde det finnas såväl tid som ork att ta itu med både trädgård och hus. Borde, alltså. Frågan är bara vilken inverkan sol och värme har på mig. Kanske blir jag lat och vill bara ligga och sola eller sitta i skuggan och läsa. Hm.
Den 98:e dagen var regnig och blåsig. Jag promenerade till och från gymmet. Som vanligt. Måndag var det. En grå katt var tidigt uppe, eller sent på väg hemåt. Den sneddade över en gata innan den med en hastig undanmanöver sänkte sig ned och liksom gled in under en parkerad bil.
Fler detaljer från dagen? Jo, hantlarna gick väl bra, liksom gåendet på rullbandet, löpningen var så där, rephoppning gick inte alls till en början. Jag trasslade in mig. Kvarten senare gick det riktigt bra och jag fick till ett par långa sekvenser.
Rephoppning finner jag för övrigt både roligt och jobbigt, och lite märkligt att jag under alla de här dagarna inte har sett någon annan hoppa.
Men vilodag? kanske du undrar. Man ska ju ha vilodagar också. Äh, det behövs inte om man bara tränar lugnt, säger jag. Småsvettig, visst, men pumpar hjärtat för mycket, ja då minskar man bara på intensiteten i träningen. Jag gör bara så mycket som jag själv vill.
Ibland vill jag mer och går promenader också. Utomhus, alltså. På den 98:e dagen blev det en timme badminton i Campushallen i Linköping också.
Ska jag fira 100-dagen? Visst.
Med träning.