Swisch! Så var den tidiga våren över.

För två veckor sedan var det plötsligt högsommar och naturen kickstartade, yrvaken efter långeliga tider med kyla och snö.

Förra helgen var hela sommarhusträdgården magnifikt blå av scilla och jag plockade en stor bukett med scilla, blåsippor och vitsippor. Allt på en gång, liksom.

Och nu – redan är kirskålen decimeterhög, scillan böjer sig överblommad djupt mot jorden och ligger snart platt. Björkarna skimrar i gulgrönt. Vitsippor bildar nya snödrivor överallt och stenknäck käbblar högljutt om de sista hampfröna på fågelbordet.

Och plötsligt… hör jag flugsnapparens melodiska sång. Den måste ha kommit i söndags morse, stackarn. Nu var det ju kyligt igen, genomvått i naturen, med droppar hängande från varje gren.

Men den svartvita är ju en tuffing, så troligen är det väl talgoxarna som får maka på sig från en av de nya holkarna.

Så här års, och en sån här vår, går det inte att blunda en sekund utan att missa något stort. Helgerna i sommarhuset är så förtvivlat korta och så mycket hinner hända här under fem vardagar i stan. Vi sniffar i luften och går en inspektionsrunda när vi kommer fram i skymningen fredag kväll. ”Oj, har du sett – nämen titta där – och hör du trasten?”

Plötsligt såg allt inomhus sjavigt och smutsigt ut. Värst i det lilla växthuset. Men till vår förvåning hade båda vinrankorna överlevt i sina stora krukor, trots att de inte haft bubbelplast eller annat skydd om sig. Sprickfärdiga stora knoppar syntes på båda rankorna. Dags att börja vattna, alltså!

Jag målade lecagrunden i växthuset vit. Det skulle gjorts för åratal sedan, men är en av de där sakerna som aldrig blivit av. Bort med det smutsiga sofföverdraget, in i tvättmaskinen! Mannen sätter upp hyllor, jag letar reda på korgstolarna som inte använts på flera år.

Det blir inte mycket odling i växhuset i år heller, mer en plats för vila och långa samtal i värmen. Var är dynorna? Och hu, så fula de solskyddande rullgardinerna blivit, vad gör vi med dem?

Stressigt, stressigt, men vi försöker hinna ifatt den framrusande våren. Nu är det bara att plantera om torra doftbegonior som övervintrat inomhus, dra på det rena överdraget på soffan, fylla på med kuddar och nya värmeljus. Så är vi redo för förmiddagsfika och långa sommarkvällar.

Men vänta, en viktig sak återstår för att kunna känna våren på riktigt!

Jag tar trädgårdshandskarna, en liten sax och ett litermått. Går på jakt runt rishögen och de skyddade skrymslena i trädgården. En liter ska jag ha ihop för oss båda. Det blir nässelsoppa till lunch!