Nu gör de det sedan ett par år, Pernilla Mellqvist och Jimmy Åberg.
Både Pernilla och Jimmy tycker det är roligt att ha projekt att arbeta med tillsammans. Så snart de slutfört något har de börjat leta efter något nytt. Nu var de nästan klara med ett älskat sommarhus som de renoverat på ön i sjön Åländern, i trakten av Opphem utanför Rimforsa.
– Vi bodde i Tokarp, men kände att vi inte ville bo i stan längre utan sökte sjölägen söder om Linköping. Ned till Hamra och Linnäs känner vi oss hemma, säger Pernilla.
Åländersö var egentligen på rätt plats i geografin och ett underbart ställe. Men det var inte möjligt att bo året runt på en ö, kände de. För besvärligt under de årstider det inte går att åka båt, särskilt om man pendlar till jobbet och har tider att passa. Så de tittade på Mors vila och sa till varann när de passerade: ”där nere…”.
Så en dag 2014 ringde Pernilla till Jimmy på jobbet och sa: ”Du kan inte ana vad som är till salu!”
Så började familjens historia i vilohemmet dit utarbetade kvinnor rest för att rekreera sig sedan 1926. Hit kom kvinnor som behövde vila från vardagens slit, från lantbruk och fabriksarbete, eller från sociala missförhållanden.
Stiftelsen som ägde Mors vila hade gått i konkurs efter att avloppet dömts ut och det inte fanns pengar att betala för grävningen. Nu var det konkursförvaltaren som sålde.
Här fanns ett projekt att bita i för paret. Det var rätt charmlöst, men ändå inget att tveka om. Här fanns potential, det såg de.
– Huset var i rätt bra skick trots allt, berättar Jimmy, eftersom taket var tätt. Men i den gamla köksdelen var det ruttet, så vi fick hissa upp hela huset på domkrafter för att byta syll.
Bygget startade med att de gav bort en tillbyggnad på 70 kvadratmeter, som varit sovrum för gästerna. Den fraktades iväg som den stod och är nu någons sommarstuga. Sedan vidtog själva renoveringen.
Två duktiga snickare, Matte Söderberg och Micke Hallberg, tog sig an jobbet. Önskemålet var att huset skulle byggas tillbaka till en äldre stil.
– Sanningen att säga hade det antagligen blivit billigare att slå ned huset och byggt ett nytt, säger Jimmy med ett leende.
Men det var ju inte nytt de ville ha. Jimmy och Pernilla har försökt att bevara så mycket av det gamla som möjligt. Den gamla öppna spisen i stora rummet står som förr, men nu vackert vit i stället för målad i gult och grönt. En gammal järnspis har köpts och monterats i köket, eftersom den förra saknades. Många andra detaljer andas tiden då huset byggdes.
Men det finns moderna tillägg, om än med rätt tidskänsla.
Pernilla tycker mycket om blommor och önskade sig ett orangeri. Det blev klart 2016, byggt i lösvirke efter Jimmys ritningar.
Ett år senare stod en bastu klar nere vid sjön. Även en pool finns nu på tomten, efter Jimmys önskan.
– Vi har satsat all vår energi i det här drömboendet, säger Pernilla.
De berömmer alla lokala hantverkare de anlitat, liksom sågen i Arnebo, som tagit fram precis det virke de har önskat sig. Därifrån kommer ekgolven och ett företag i Motala har levererat handhyvlade takbrädor.
– Vi har gjort allt från scratch. Det har varit många beslut att fatta hela tiden, förklarar Pernilla. Och att hitta alla delar, bara det har varit ett heltidsjobb.
Men nu står huset där i all sin prakt, det gamla Mors vila. Vackrare än någonsin, välbyggt så att det håller hundra år till. Det omsluts av lugn, en kontrast till det brusande livet i stan.
– Vårt största problem numera är att åka hemifrån. Vi vill bara åka hem igen, säger Pernilla med ett litet skratt.
– Oavsett vädret är det fantastiskt här. Vi har lärt oss att älska alla årstider lika mycket.
Från gården en bit bort hörs en tupp gala. I övrigt är det stilla.
Det här är fortfarande en plats för mors – och även fars – vila.
