Den skapare, som de kristna kallar Gud, är för indianerna Den Store Anden. Enligt indianerna är allt i naturen en manifestation av Den Store Anden. Varje grässtrå, blomma, fågeldun, träd, stenar, berg och floder. Allt levande står i förbindelse med Den Store Anden och förlorar man kontakten måste den återfinnas. Det skriver Jan Danielsson i sin bok ”Träd i marker och myter”.
Calle var något av en indian. En människa i total harmoni med naturen. Han hade säkert kontakt med Den Store Anden i någon form. Han kunde kommunicera med allt levande omkring sig, människor, växter och djur. Han var en av de sista torparna, ett kulturarv i sig, och nu har han slutat sitt arbete. Inte bara för dagen utan för gott. Eller har han det…?
Nej, Calle finns kvar hos oss alla, som har haft glädjen att få arbeta med honom i många, roliga och spännande år under 1990-talet. På lite vingliga ben prövade vi nya och obanade vägar inom natur- och kulturturismen. Otaligt många var upplevelserna, där historia och folktro blev levandegjord i de vackra och spännande kindaskogarna! Calle var den självskrivna skogsmannen, torparen, kolaren, luffaren och rövaren. Han var så självklar, så trygg och så besjälad av naturen omkring sig. En fri själ i en fri kropp, en tusenkonstnär. Så roligt vi har haft! Så många skratt, men också fina allvarsstunder och stillhet – allt fanns där.
Vi minns honom också vid sitt torp i utkanten av Kisa samhälle. Dit kunde man gå för en pratstund, Många gånger kunde vi ta en promenad till Calle i torpet med 6-årsgrupperna i Kulla förskola under 1980-talet. Barnen älskade besöken och Calle tog sig alltid tid! Han visade hur man använde gamla verktyg, hur man täljde med kniv, han gjorde upp eld till våra medhavda korvar, som skulle grillas och han visade sina odlingar och hur man kände igen olika fågelläten!
Calle var ett med alla element – med jord, vatten, luft och eld! Han kommer alltid att fattas oss, men blir aldrig glömd. Han är med oss i tanke och handling – då, nu och framgent!
Tack för allt, vila i frid!
Vännerna i Kinda Natur- och Kulturguider, ”Bråtagråt”
genom Margareta Carling, Marita Forsman, Ann-Sofi Johansson och Ing-Marie Holmström