Signez bildades för några år sedan och har nu börjat få rykte om sig att vara rena rama glädjespridaren. Ledare för bandet, som består av sju musiker i 70-årsåldern, är Kristina Johansson.
– Här i klubbstugan har vi sedan många år ordnat middagar höst och vår. Damerna bjuder herrarna och vice versa. På damernas underhöll jag med sång och piano och på herrarnas var det ett gäng "killar" som spelade gitarr.
Det föll sig ganska naturligt att musikerna började ta några ackord tillsammans och då var steget inte långt från att faktiskt träffas regelbundet och öva in några låtar.
– I början var vi hemma hos mig, men efter ett tag bildade vi en sång- och musikgrupp i studiecirkelform och håller till här i klubbstugan. Vi utvecklar ackord och lär oss att anpassa spelet till varandra, berättar Kristina.
Det första offentliga framträdandet var i februari för ganska exakt två år sedan.
– Det var kulturgruppen i Helgenäs som frågade om vi inte kunde ha allsång. Visst, tänkte vi, och fokuserade på Taubes visor. Det blev lyckat. Hittills har vi haft fyra allsångskvällar. De andra var med musik av Vreeswijk, Owe Thörnqvist och Sven-Ingvars.
Allsången gav ringar på vattnet och Signez har engagerats av PRO i Edsbruk, bygdens hembygdsförening och av kyrkan.
– De gånger det har varit allsång har det varit fullsatt. Vi har roligt och att få delge musik till andra känns rakt in i hjärtat. Folk gillar att höra låtar som de känner igen och kan sjung med i.
Gitarren är ett populärt instrument i Signez. Göran Björklund förklarar:
– Innan Signez gick några av oss en gitarrkurs ett antal år. Jag spelade gitarr som ung. Du vet, alla på 60-talet skulle vara med i band. Jag köpte en elgitarr 1962, repade och hade riktigt roligt, men sedan kom lumpen och familj. Musicerandet kom av sig, säger Göran Björklund.
Jan-Olof Hjertström berättar en liknande historia, men har hållit igång på egen hand sedan unga år.
– Jag har klinkat till husbehov sedan 70-talet.
Bröderna Per-Oskar och Per-Arne Hellman har musiken i blodet. Deras far var dragspelare och tidigt började bröderna med gitarr. De båda var medlemmar i bandet The Music Boys.
– Vi spelade på kalas och disko runtom i trakten och även i Linköping, säger Per-Oskar.
– Det blev en ganska rejäl slant i gage, minns Per-Arne.
Per-Arne sticker ut lite i Signez. Han spelar nämligen inte gitarr som de andra "killarna".
– Jag fick en kontrabas av frugan för tio år sedan. Jag gillar jazz och utvecklar mitt spel åt det hållet. Jag är även med i en grupp som heter Bit Boys som spelar folkmusik och visor.
Kristina Johansson, vars mellannamn Signe har fått ge namn till bandet, har spelat piano sedan hon var sju år.
– Mamma och pappa köpte ett piano till mig och jag fick gå i kommunala musikskolan. När jag utbildade mig till lärare var det obligatoriskt med goda kunskaper i orgel eller piano. Min lärare var stenhård.
Att kunna använda musik i undervisningen har varit en stor fördel tycker Kristina.
– Det har hjälp till att entusiasmera och uppmuntra till rörelse i klasserna.
Att sitta hemma på sin kammare och spela är kanske trevligt, men att spela tillsammans är tiofalt bättre och roligare. Det är utvecklande på ett helt annat plan tycker medlemmarna i Signez som nu laddar inför ett nytt allsångsframträdande och en spelning i Valdemarsvik.
