Familjen Fransson har bara bott i Marstad i ungefär ett halvår, men känner sig redan som en del av Djursdalabygden.
I juni, precis efter fjolårets skolavslutning, packade familjen Fransson ihop sitt gamla hus i Bankekind utanför Linköping. Med den tajmingen var planen att hinna komma i ordning i sitt nya hem lagom till sommarlovets slut.
Flyttlasset skulle gå till Marstad och en liten gård de köpt ungefär tio år tidigare för att ha som sommarstuga, men som nu skulle bli permanent boende.
För Svante, 9, och Ingemar, 12, innebar flytten inte bara ett ortsbyte, utan också skolstart på Djursdala skola. De beskriver hur skolbytet till en början kändes ganska jobbigt, men väl på plats gick det snabbt att komma in i det nya sammanhanget.
– För barnen var det en stor uppoffring eller förändring att behöva byta skola, men de kom snabbt in i gemenskapen, säger Ulf Fransson, barnens pappa.
När Svante och Ingemar ska åka till skolan måste de först ta sig in till den närmsta byn. Därifrån får de skolskjuts.
När familjen Fransson tog beslut om att flytta till Djursdalabygden var närheten till en bra och trygg skola en viktig faktor. Men de hade bara hunnit bo där några månader när hösten kom och utredningen om småskolornas framtid presenterades, följt av diskussioner om eventuella skolnedläggningar. Där och då kände de främst en sak – "typiskt".
– Första känslan var väl att vi precis hade gjort en omställning och hittat en bra skola – ska vi behöva börja om igen?, säger Cecilia Fransson, mamma till Svante och Ingemar.
För henne kändes det från början inte helt självklart att sätta barnen i en så pass liten skola som den i Djursdala ändå är. Själv har hon erfarenheter av småskoleverksamhet som inte fungerat särskilt bra, och en vetskap om att stämningen och den sociala samvaron blir mer sårbar när eleverna är få. Men viljan att barnen skulle få kompisar i närområdet vägde tungt. Ulf och Cecilia hörde sig för litegrann och när de möttes av nöjda röster gjordes valet enklare. Idag ångrar de inte det beslutet.
– Känslan när vi kom hit första gången och hälsade på var att det var så välkomnande att man knappt förstod det. Det har varit en fantastisk start för oss här och gjort att vi känner oss som en del av bygden, trots att vi bara bott här ett halvår. Nu lever vi på hoppet om att skolan ska få finnas kvar.
Om det fattas beslut om att Djursdala skola ska läggas ner, är det själva uppbrottet som blir värst för er då?
– Om skolan läggs ner blir det för oss som familj jobbigt med ett uppbrott till, men samtidigt har barnen ju kompisar i klassen nu så den biten löser sig säkert. Det jag befarar mest är att sammanhållningen i Djursdala inte kommer att bli lika tydlig som den är nu. Det skulle vara väldigt, väldigt tråkigt för bygden, säger Cecilia.
"Tryggheten och en levande bygd, det är grunden i varför skolan är viktig. Sen är det ju en väldigt bra skola dessutom, och det är ju synd att lägga ner en bra skola kan man tycka", säger Ulf Fransson, som från början kommer från Vimmerby.
På förra veckans politikermöte var föräldrarna två av de förutbestämda talarna som fick kliva upp för att ge sitt perspektiv i skoldiskussionen. De båda är nöjda med mötet och tycker att det var skönt att det hölls sakligt – utan påhopp på politikerna.
– Vi förstår ju att de måste spara pengar, men det känns såklart synd om det skulle behöva drabba en skola som faktiskt är väldigt välfungerande. Hur det skulle bli med ett till skolbyte kan vi ju bara spekulera i.
"För många vårdnadshavare är nog ovissheten som vi svävar i just nu en stor stress", säger Cecilia Fransson. Hon beskriver Djursdala skola som en välfungerande skola där tryggheten sitter i väggarna.
Vi vänder oss sedan till Svante och Ingemar, som båda är nöjda med sin skola och helst slipper byta en gång till.
Vad är bra med Djursdala skola?
– Bra lärare och en rolig skolgård, svarar Ingemar.
– Skolan är så liten att man kan ha koll på alla och vara kompis med alla, fyller Svante på.
Ingemar, snart 12, går femte klass på Djursdala skola. Hans bästa kompisar på skolan är i blandade åldrar, både yngre och äldre än han själv. "Lärarna är bra och skolgården är väldigt rolig", säger han och hissar dess närhet till skog och natur.
"Det som är bra med skolan är att den är så liten att man kan ha koll på alla och vara kompis med alla", säger nioåriga Svante som går i trean på Djursdala skola.