"Jag hade gjort samma sak igen", säger Angelica Gunnarsson.
I skoldebatten klev Angelica Gunnarsson fram som en stark föräldraröst, med ett barn på Djursdala skola och två ettåringar på g i det framtida elevunderlag som kom att bli ett av argumenten mot nedläggning.
”Det känns knasigt att stänga en skola i en bygd som blomstrar”, sa hon i ett möte med inbjudna politiker våren 2015.
– Det var så vi såg det. Även som förälder förstår man, innerst inne, att det ser illa ut om elevantalet är 25 på barnens skola. Men vi visste att det skulle öka inom bara några år. Idag går 42 elever på skolan, om några år är vi uppe i 55. Skolans kapacitet är 60 elever.
Hon inser komplexiteten. Att det kan vara svårare att rekrytera pedagoger till mindre skolor, att kostnaden per elev blir högre och att det blir svårare att försvara när kommunens kassa är skral.
– Men man kan vrida och vända på saker, statistik är bra till mycket men är inte hela sanningen. Allt är inte svart eller vitt. Tar man Djursdala som exempel har man inte haft problem att få behöriga pedagoger och eleverna har bra resultat, även när de går på högstadiet.
Engagemanget då blev den utlösande faktorn för att hon tog steget från snack till verkstad. Nu är hon inne på andra året som ordförande i Djursdala föräldraförening och under nuvarande mandatperiod har hon suttit som ordinarie ledamot i barn- och utbildningsnämnden.
Har du en annan förståelse för politiker nu?
– Det har jag ju, även om det fortfarande är mycket man ska lära sig. Men det blev fel från början den gången, det blev en chock att läsa i tidningen att hälften av kommunens skolor skulle läggas ner, 1 april dessutom. Många provocerades. Och när det fanns politiker som sa att de inte skulle vika sig en tum kände man sig å ena sidan nedtryckt i skorna, å andra sidan blev det bara mer bensin på elden.
Vad tycker du om debattklimatet?
– Hårt, och en del onödiga personangrepp. Visst fanns det de som kunde säga nästan vad som helst. Jag vill tro att det bottnade i en rädsla, det ursäktar inte, men man ville så gärna ha kvar sin skola. Det fanns så mycket känslor i det.
Du ångrar inte att du engagerat dig?
– Absolut inte. Jag tycker fortfarande att vi ska ha kvar våra landsbygdsskolor. Jag skulle göra om samma sak igen, om det krävdes. Det kom också mycket gott ur det här. Det stärkte bygden.