Den röda starknappen ser riktigt inbjudande ut och sekunden senare skakar bilen till liv samtidigt som det stuprörsstora avgasröret släpper ut sina bastoner strax bakom de låga dörrarna. Ja, V10:an döljer inte sitt ursprung - det är en lätt förändrad lastbilsmaskin på sensationella 8,2 liters slagvolym där ventilerna lyfts med stötstänger.
Konceptet med en stor motor framtill, två sittplatser och drivning på baksulorna är nästan lika gammalt som bilen själv.
Intag av anabola
Vi har sett otaliga varianter på temat genom årens lopp och måhända det allra bästa exemplet presenterades den fjärde januari 1989. Det var då Lee Iacocca och Bob Lutz slog på trumman och presenterade en giftig muskelbil med en huggorm som emblem: Dodge Viper var född! Nu är det dags för en ny ormtjusare att göra entré och inredningen är utformad på klassiskt sportvagnsmanér. Det innebär att man sitter några centimeter ovanför marken och har ganska dåligt med plats för påkarna. Växelspaken är dessutom högt placerad och det krävs nästan intag av anabola för att manövrera lådan.
Inga hängslen
Instrumenteringen är föredömlig med varvräknaren framför föraren och de övriga mätarna sitter tripp, trapp, trull på högersidan. Märkligt nog finns även en mugghållare och ordet "snabbkaffe" får en helt ny innebörd.
Dodge Viper är ingen vanlig bil och ska heller inte jämföras med vanliga tråkmånsar. Det här muskelpaketet har man bara för sitt nöjes skull och att man faktiskt kan transportera sig i den är mer en lycklig slump! Målgruppen är motorintresserade män (kvinnorna får ursäkta) som gillar upphetsningen av att ratta en vinkeltia på 505 hästar och 712 Newtonmeter utan vare sig hängslen eller bälte. Såväl antispinn- som antisladdsystem lyser nämligen med sin frånvaro, men det är så sportvagnsfolket vill ha sina bilar. Det ska kännas att man lever och det ska kännas vem som kör: föraren eller bilens elektronik. Vad man definitivt kan känna är synkringarna i växellådan. Med sexan ilagd gör bilen nära åttio knyck vid tusen varv vilket ger en teoretisk toppfart på 480 km/h, men i praktiken begränsas den vid 306. Du som har råd att betala en miljon för en läckerbit som denna har säkert råd att hålla dig med en vettig bruksbil också. Därför ska man inte haka upp sig för mycket över det faktum att testbilen drog över tre liter milen vid gaslekarna på Ring Knutstorp. Ladda, sikta, skjut och tanka!
Ladda, sikta och skjut
Dodge Viper är egentligen framtagen av en enda anledning - för att slå undan benen på myten Corvette. Men jänkarna konkurrerar inte med hypermoderna motorer eller antisladdsystem, sådant anses frökenaktigt i staterna. Det handlar istället om traditionell teknik där den gamla devisen fortfarande gäller: "there is no substitute for cubic inches" (inget kan ersätta stor cylindervolym). Häng med till Ring Knutstorp och där gäller bara tre saker: ladda, sikta och skjut. Förhoppningsvis överlever du åkturen!
Foto:
Så jobbar vi med nyheter