Det har gått tio år sedan Sophia Nöremarks man, bara 38 år gammal, fick beskedet att han hade cancer. Några månader senare stod hon ensam kvar med barnen, fem och sju år gamla.

– Det var inte det man tänkt sig av livet. Ingen runt om en hade räknat med det heller så det var svårt för folk att veta hur de skulle hantera det, säger hon och berättar att hon kände sig väldigt ensam i sin sorg.

Hon förklarar att hon försökte klara ut det vardagliga livet så mycket hon kunde. Men inombords var det fortfarande kaos med sorgen efter hennes man och det liv de aldrig fick tillsammans.

– Jag försökte få tiden att gå och trodde det skulle bli bättre. Omgivningen sa det skulle bli bättre och att det första året var värst. Men jag tyckte det var lika hemskt andra och tredje året. Det fungerar inte att vänta ut sorg, säger hon.

– Jag tryckte undan känslorna genom att jobba, ta hand om barnen och åka på semester. Jag tänkte att "nu ska det bli roligt" men det blev det inte. Jag hade hittat strategier rent praktiskt men inte känslomässigt. 

Sophia Nöremark fick möjlighet att delta i ett pedagogiskt handlingsprogram för sorgebearbetning tillsammans med en handledare och för henne blev det en vändning.

–  Det byggde mycket på att prata, uttrycka känslor och sätta ord på det jag tänkt på och det vi hade planerat. Sånt pratade man inte om med andra utan man pratade om det som hänt. 

Hon säger att det var jättetufft att delta men att det satte igång en läkningsprocess.

–  Det som kom efteråt var väldigt bra för mig. Det var inte från en dag till en annan men jag började känna att jag fick tillbaka lite energi och kunde släppa saker som varit så jobbiga. Jag hade väldigt svårt att identifiera mig med ordet änka. Nu började jag hitta tillbaka till vad jag tyckte om och jag kunde vara Sophia. Innan var fokuset på sjukdomen och varför det hände. När jag var färdig kunde jag ta hand om positiva minnen med tacksamhet och glädje, 

Sophia Nöremark själv gått handledarutbildning i metoden och hjälper nu andra i sin sorg.

Hon beskriver att sorg inte alltid behöver handla om dödsfall.

– Det kan utlösas av skilsmässa, sjukdom eller att barnen flyttar hemifrån, beskriver hon.

Vad är ditt råd om någon drabbas av sorg?

– Många gånger tar omgivningen ett steg bakåt. Man behöver inte säga så mycket men det bästa man kan göra är att stanna kvar och lyssna, säger hon.