Boden från 1200-talet har restaurerats och när det kom till att tjära taket har man noga övervägt vad man ska använda. Tiondebodens tjärning har därför blivit lite av ett pilotprojekt som kan få betydelse för andra byggnader i landet.
Timmerman Kalle Melin berättar att man på 1900-talet använt tunnare och tunnare tjära.
- Det går lite mode i saker. Man har velat använda finare och finare tjära och tänkt att det varit det bästa men tjäran rinner av och ner i stuprör. Efter något eller ett par år ser det ut som det är otjärat. Den tunna tjäran bildar aldrig någon yta som skyddar, säger han och beskriver det mer som kosmetika.
Då måste man ofta tjära om men det gör man inte alltid och då förstörs taken.
- Det finns de fall där man fått byta tak efter 15-20 år.
Stenkolstjära användes ibland på 1900-talet. Det bildade ett skyddande skikt men hade sådana egenskaper att takpånen ruttnade inifrån.
1700-tals recept
Kalle Melin har gått igenom åldriga vetenskapliga handlingar kring byggnadsvård och hittat ett recept nedtecknat 1790. Kalle Melin säger dock att det inte behövt vara en nyhet 1790 utan kan ha varit traditionella hantverksmetoder långt tillbaka, som någon skev ner.
Gamla recept har visat framgång tidigare där man inte använt konventionella sätt enligt dagens norm. Ett exempel är dåtidens kunskap om den fruktade hussvampen.
- Vi har provat gamla recept på byggnadsminnen när vi har haft problem med hussvamp när andra förordnat rivning och att installera luftavfuktare, berättar han.
Det har bland annat, utöver att man ändrat förutsättningarna för svampens levnadsvillkor, inneburit att man lagt ut salt då svampen inte kan leva i den miljön.
60 liter
I tjärreceptet från 1790 har man använt receptförhållande med tio liter tjära, 5 liter kimrök och 200 gram krossad harts. Totalt har det gått åt 60 liter till boden.
- Sedan har vi ett recept från 1742. Men det var mer exakt recept från 1790 och resultatet av provstrykningar gjorda av Arja Källbom talade till receptets fördel.
Det träkol som använts har tagits fram lokalt av Wåge Johansson.
Äkta dalbränd furtjära har använts och till en mindre yta har ungsbränd tjära för se om olika typer av tjäror ger olika resultat. Den senare är mer tunnflytande och skyddsskiktet blir således tunnare.
Tjärningen ska nu följas upp och förhoppningen är att man kan tjära med mycket längre intervaller emellan och att taket håller mycket längre. Även om kostnaden initialt är högre kan det på sikt spara många miljoner åt Svenska kyrkan i form av minskat underhåll och längre omläggningsintervaller.
Valet av tjära i Ingatorp är noga förankrat hos olika instanser ända ner till församlingsnivå. Man kom fram till att det värsta scenariot var att tjäran kan rinna ner från taket och kräva kompletterande behandling.
- Troligtvis kommer en del överskottstjära droppa ner innan tjäran oxiderat men det räknar vi att fallet var även på 1700-talet.
Spara många miljoner
Experimentet i Ingatorp kan ha betydelse för andra byggnader med samma byggteknik runt om i landet och på samma vis gäller det motsatta för Ingatorp.
- Vi håller på att rekonstruera Södra Råda kyrka från 1310 som brändes ner av en pyroman 2001. Där återskapar vi medeltida tekniker för att kunna förstå och bevara de kvarvarande medeltida byggnaderna för framtiden. Restaureringen av Ingatorp hade inte kunnat ske så varsamt om vi inte Södra Rådaprojektet funnits. Omvänt kan man säga att Södra Råda inte kunnat restaurerats om inte ingående studier gjort av exempelvis Ingatorpsboden, säger han.
Ingående studier av Ingatorpsboden som gjorts i år av tiondebodens taklag och röste kommer ligga till grund för hur Södra Rådas korröste ska timras upp nästa år.
Kyrkboden är i det närmaste klar. Utvändigt kvarstår att solbrädorna ska monteras. Om någon vecka plockas byggnadsställningarna ner och boden kan ses i all sin glans.
Lite rödfärg ska målas på till våren och därför väntar man med invigningen tills i vår.
