Makarna Sandebo köpte för ett par år sedan de gula torghusen i Mariannelund. Sedan dess har de renoverat och flyttat in i det lilla bostadshuset, som inte varit bebott på väldigt många år.
Den gamla tallriksbutiken har byggts om till glasscafé och restaurang. Här vill de skapa en mötesplats för hela samhället.
Kommunen välkomnade dem och deras drivkraft. Men vad de berättar sedan är en insnärjning i den kommunala byråkratin, alla regelverk men också en attityd.
De gillar utmaningar men uttrycker gång på gång, att de tycker att kommunen kunde vara smidigare i sin hantering av ärenden.
Förra året, när de öppnade glasscaféet visade sig brandskyddet inte vara till fullo. Det gick bra att gå in och handla glass men den fick inte ätas inomhus.
Makarna har därför fått göra om mycket för att gästerna ska tillåtas få äta sin glass eller dylikt inomhus.
Tre handläggare
De har ambitionen att de vill kunna servera en öl eller ett glas vin till en enklare maträtt.
– Redan när vi flyttade hit uppmanades vi av nuvarande näringslivschefen Marie Brask att ansöka om tillstånd, så det skulle vara med i rullarna från början, säger de.
Ansökan skickades in 2014.
– Vi sökte alkoholhandläggaren förra sommaren för att få veta var ärendet låg. Men då var hon inte kvar längre. I stället hade en ny person tagit över, som ville ha kompletterande uppgifter.
– Vi skickade in hur mycket handlingar som helst. Men när vi sökte henne en tid senare hade hon också slutat. Den nya handläggaren gav oss ett vasst svar att vi skulle komplettera med handlingar, vilket vi ju redan gjort.
Ett par dagar senare kom det ett ödmjukt svar att han hittat dem.
Nyligen sökte Maria alkoholhandläggaren. Hon undrade hur det gick med deras ärende.
– Handläggaren hörde av sig och meddelade att jag hade fått ett brev och att jag blivit erbjuden att vara med på nämndens möte ett par dagar senare. Jag skulle ha svarat den dagen. Men vi hade inte fått något brev, utbrister hon.
Det visade sig att Eksjö kommun hade skickat förfrågan till deras gamla adress, en adress som de lämnade för två år sedan.
Snickerifirma som serverar öl
När socialnämnden tog beslut i ärendet följde nämnden alkoholhandläggarens överväganden och avslog ansökan.
Makarna Sandebo läser utredningen och förvånas över var och varannan mening.
Handläggaren beskriver att bolaget vill servera vin, sprit och andra jästa drycker i sin cafélokal.
– Det är helt fel. Vi har bara ansökt om att få servera öl och vin, säger de.
Då verksamheten riktar sig till en varierad publik, anser handläggaren, det mycket tveksamt om det är förenligt med alkohollagen.
– Vår intention är givetvis inte att servera alkohol till läxläsande ungdomar eller vid kyrk-luncher utan till vuxna under ordnade former, säger de.
Köket har byggts om så det är godkänt. Alkohollagen kräver att näringsidkaren ska kunna erbjuda ett varierat utbud av maträtter. De presenterade en meny som kommunen godkände.
Handläggarens påpekar sökandes bristande erfarenheter av professionell restaurangverksamhet och det sökande bolaget beskrivs ha byggnadssnickeri som enda verksamhet. Inget annat (restaurangverksamhet, café, butik, antik, bed and breakfast, flyktingboende) som finns registrerat nämns. Inte heller att de har varsitt enskilt företag registrerat parallellt, Mikaels byggföretag, Sandebo allservice och Marias Medicinska fotvårdsklinik.
– Om ett bolag bara har snickeriverksamhet och söker tillstånd för att servera öl så kan jag förstå att det känns märkligt att ge tillstånd. Men vi förstår inte varför de bara tagit upp den verksamheten. Den som tar reda på bolagsuppgifter ser att bolaget omfattas av mer. Men ingen i kommunen tycks ha tittat på det, säger de.
Handläggaren lägger till slut in en brasklapp i sitt råd till beslut i nämnden:
– "Mest graverande måste ända vara att Mikael Sandebo så regelbundet förekommer med betalningsuppmaningar och har två restförda skatteskulder de senaste tre åren".
– Jag sålde ett hus i Ljungsbro och fick en skatteskuld då Skatteverket slarvade bort en hel pärm med kvitton. Det drev vi till en dom i Förvaltningsdomstolen men under tiden stod ärendet öppet, berättar han.
När flytten gick till Mariannelund var det inte bara Eksjö kommun, utan även andra verksamheter som skickade sin post till den gamla adressen.
– Så fort jag fick försändelserna så reglerades skulderna. Det har aldrig blivit ett registrerat ärende hos Kronofogden men det har utredaren inte nämnt, säger han.
Maria Sandebo har inga anmärkningar på sig så för att tillgodose den punkten är nu därför Mikaels namn och beslutanderätt bortplockat.
Deras frusteration när de berättar är tydlig:
– Man klappar oss på ena axeln från kommunens sida men sedan vill man inte att vi provar.
– Om man nu tycker det är bra med en mötesplats, låt oss då försöka! Sköter vi det inte så dra in tillståndet för oss. Men låt oss åtminstone försöka, säger Maria Sandebo, lite uppgivet.
– Jag blir lite ledsen på kommunen. Jag tycker man ska vara lite vaksam på att det finns eldsjälar på olika håll.
Och om vi nu drar igång Barnfilmbyn? Hur ska vi hänga med, med andra verksamheter. Jag är inte motståndare till Barnfilmbyn men man kan inte likställa det helt med Mariannelund utan man behöver tänka lite bredare. Vad ska personerna som besöker Barnfilmbyn ta vägen sen? Och eventuella nya företag, var ska de kunna hyra lokal? Vad kan Mariannelund erbjuda besökare och bofasta?
– Vid socialnämndens möte frågade jag om ledamöterna varit här och tittat? Svaret blev nej. Jag frågade om de visste var det låg. Svaret blev i Mariannelund. Jag frågade om man visste i vilken lokal men det visste de inte. Ingen verkar ha bemödat sig att titta vad man tar beslut om, säger hon. (Nämndens ledamöter är från Eksjö med undantag av en person från Mariannelund.)
Makarna Sandebo har nu överklagat beslutet.