Bruzaholm var en av platserna i länet som drabbades hårt av översvämningar. Nederbörden verkade mycket lokal till och med i det lilla samhället. Allt från 85 till 117 millimeter vid Hammarhöjden uppmättes under regnvädret av de Bruzaholmsbor som hann med och tömma regnmätarna.
Vid Sågdammen valde vattnet alternativa vägar när vattenfallet vid genomfarten inte hann med.
Den lilla bäcken, som många gånger torkar ut under sommaren, pressades med vatten från Lövsjön och svämmade över sina bräddar.
Plötsligt bildades en egen flodfåra genom samhället, som styrde färden rakt mot ett par villor, långt från några egentliga vattendrag.
Vid en av villorna stod vattnet nästan upp till fönstren på ett av uthusen medan det fortsatte att forsa in i trädgården. De tunga brunnslocken svävade på vattnet och vattenmassor sprutade som små fontäner ur gatubrunnarna.
I folkets hus intill, stod det under förmiddagen 70 centimeter vatten i pannrummet.
Värst var situationen vid den övre dammen vid Bengtsgården, vilken riskerade att brista. Experter kallades till platsen för att avgöra hur stor risken var. Nya dammvägar grävdes för att leda bort vattnet som skoningslöst beredde sig plats.
Carin Hamar står och ser på bedrövelsen.
- Vi har bott här i fyra år så det var en dröm. Men allt är jordiskt, kommenterar hon.
På andra sidan den överfyllda dammen och den översvämmade vägen ligger fastigheten Almagrundet som hon renoverat under ett par års tid.
- Vi skulle ha invigt det på lördag men nu simmar det fiskar på verandan, säger hon för att snart tillägga:
- Jag fyller 60 år så vi får ta det som fest i stället.
Jämte står svärfar, som verkligen sett vatten, då han varit många år till sjöss och seglat på alla haven.
Här tror han knappast på vad han ser.
Nästa projekt att renovera för Carin skulle ha varit kraftstationen. Huset ligger bara några meter från henne men håller på att dränkas av vattenmassorna.
- Vi skulle renovera det också och få igång stationen men nu är dörren bortsprängd av vattnet.
Vattnet forsar över bron och ett par björkar som stoppar upp, böjer sig farligt nära att dras med nedströms.
Bron ligger någonstans under vattenmassorna och järnvägen har underminerats och hänger fritt.
Hundra meter bort ligger Carins egna bostadshus. Nära men ändå inte. För att ta sig dit tvingas hon den här dagen åka en runda på fem mil, då hon inte tar sig förbi bron på några meter.