Peter Simeonsson i Mariannelund har som vi tidigare berättat tagit initiativ till en namninsamling med kravet att familjen Al Refai ska få stanna i Sverige.
- Jag tycker inte att man kan handskas med människor på det här viset, säger han.
Migrationsdomstolen väntas under april ta ställning till familjens överklagan av avvisningsbeslutet.
Familjen kom från Libanon för fyra år och sex månader sedan. Innan dess hade pappa Saleh gömt sig i åtta månader. Familjen återförenades på flygplatsen innan de sökte asyl i Sverige.
Efter bara en månad i Sverige läste han sin första bok på svenska.
Barnen lärde sig i sin tur svenska snabbt genom tv-program.
Den minsta dottern på två år och sex månader har fått ett av Sveriges mest populära flicknamn, Vilma.
- Jag försöker lära henne lite arabiska här hemma men hon svarar på svenska, säger han och en glimt av ett leende finns på hans läppar.
Vill ha ett liv
Familjen placerades i Mariannelund och här har de bott hela tiden. Det är också här de vill fortsätta att bo.
- Vi vill bo på ett litet ställe och vill inte till en stad.
Att bosätta sig i en stor stad för att många landsmän bor där lockar inte alls. Snarare ser de motsättningar med det.
- Vi ville bo på en lien ort där vi har svenska grannar, för att komma in i det svenska samhället så fort som möjligt. Jag vill inget hellre än att ha ett jobb och leva ett normalt liv, säger pappan.
Tidgare hade han ett praktikjobb och trivdes väldigt bra men när han inte längre fick uppehållstillstånd fick han inte fortsättta.
I dag hotas familjen av avvisning.
- Varför får vi inte vara kvar här när vi varit här i fem år av våra liv, säger pappa Saleh.
De lider med sin dotter och lillasyster
På ett och halvt år har den 13-åriga flickan inte gått i skolan. Under lika lång tid har hon inte fått frisk luft utan legat apatisk i sin säng på Kyrkogatan i Mariannelund. Numera är också mamman i samma situation. Hela familjen mår dåligt och ortsbor engagerar sig nu i flyktingfamiljens svåra situation.
Saleh och Ahmed Al Refai tittar på ett fotografi på deras dotter respektive syster, från den tiden då hon var en flicka full med glädje och energi. Sedan ett och halvt år tillbaka ligger hon apatisk i ett av rummen intill. I ett annat rum ligger mamman, också hon apatisk.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter