Det sista Ruslan minns av polisens tortyr är att mätaren stod på 250 volt. Sedan tappade han medvetandet men polisen fortsatte öka spänningen till det dubbla.
En dag för omkring två år sedan var den då 17-årige Ruslan ute på landsbygden utanför Tjetjeniens huvudstad Groznyj för att plocka solrosfrön tillsammans med sin kusin.

Avrättning
Kusinen återvände hemåt men Ruslan fortsatte en bit. I ett skogsparti fick han se en grupp maskerade poliser misshandla (och troligtvis förbereda en avrättning) av en grupp män. Ruslan kände igen två poliser som inte bar mask.
Poliserna fick syn på Ruslan och började jaga honom. Han lyckades skaka av sig poliserna och tog sig tillbaka till sin mor i Groznyj.
Tre dagar senare knackar det på dörren. Ruslan öppnar och blir utdragen av en grupp poliser. De sätter handklovar på händerna och en säck över huvudet och kör iväg med honom. I bilen misshandlar de Ruslan brutalt.

El-chocker
På polisstationen börjar den verkliga tortyren med slag, sparkar och el-chocker. Efter tortyren ligger Ruslan medvetslös i flera dagar.
Ruslans mor besökare polisstationen och frågar efter sin son men får till svar att han inte är där. Efteråt fortsätter tortyren.

Hör sin mor
Någon dag senare ligger Ruslan i sin cell men hör sin mor utanför. Han lyckas ta sig ut i korridoren men blir tagen och slagen. Då hör mamman sin son och får veta att han verkligen är på polisstationen.
Poliserna erbjuder sig då att släppa Ruslan. Mot betalning. 100 00 rubel. 21 500 kronor.
Familjen lyckas samla ihop pengarna och Ruslan blir fri med orden "vi släpper honom fri men vem som helst kan ta honom igen".