"Ekonomiskt är det en ren katastrof"

Hans Remvig, Resurs för Resor och turism i Norden AB, varnar för att det kan bli ett bakslag för asylboendena.

Kullagårdens vandrarhem i Mariannelund togs i fredags i bruk som asylboende.

Att Mariannelund mister 220 övernattningsplatser i ett svep kommer naturligtvis få en stor betydelse för bygden ur en turistekonomisk betydelse.

Sedan tidigare är turistgården Hässlebogården ett asylboende.

Pensionat Solhöjden har funnits som ett boendealternativ i Mariannelund men i oktober togs även det i bruk som asylboende för ett 50-tal personer.

Om pensionatet fortsätter vara asylboende även över sommarsäsongen eller återgår till turistboende är oklart.

- Det är inte klart ännu. Vi har asylboende fram till 19 maj. I kontraktet har Migrationsverket rätt att förlänga avtalet ett halvår i taget upp till ett år till och med maj 2017, säger ägaren Julia Wirensjö.

Kvar att hyra är Mariannelunds camping som dock riktar sig till en annan målgrupp. Några få boendeplatser, en handfull rum, finns på Mariannelunds vandrarhem, på vägen mot Lönneberga.

Behovet av boende är stort i bygden på sommartid och att Kullagården försvinner med sina 220 platser bli ett stort tapp inte bara för Mariannelund utan bygden i stort.

Under förra sommaren var anläggningen fullbelagd under en längre period.

- En svensk som bor på vandrarhem i Sverige lägger i snitt ner 505 kronor per dygn på destinationen, säger Hans Remvig på bolaget Resurs för Resor och Turism i Norden.

Det kan vara logi, restaurangbesök, glass, livsmedel, aktiviteter och så vidare. Helt enkelt det man lägger pengarna på under en semesterdag.

- Sedan ska man resa till och från platsen men det räknas inte ini det här, säger han.

Börjar man räkna cirka 250 boendeplatser i Mariannelund gånger 505 kronor per dygn i bortåt tre månader blir det sålunda en nätt liten summa på över elva miljoner.

I samhället finns en frustration över att flera verksamheter på orten, vilka får ett rejält uppsving av turister, nu kan komma att drabbas hårt.

På Mariannelund karamellkokeri, ett stenkast från Kullagården och Solhöjden, har man sedan länge räknat på siffrorna.

- Karamellkokeriet tappar cirka 300 000 kronor på att Kullagården blir ett asylboende. Före ALV kommer kanske 20 barnfamiljer hit. Efter de har kommit hem från ALV är det betydligt fler besök. Det kommer bli ett rejält tapp, säger Johan Zedig.

Johan Zedig, näringsidkare på orten och en eldsjäl i många sammanhang, säger att det ekonomiskt är en ren katastrof för samhället att man mist boendemöjligheter.

Och han går ett steg längre och ifrågasätter hela situationen, att små orter ska ta ett så stort ansvar. Han anser att det ansvaret borde fördelas på alla andra städer och orter också.

Han tror att Mariannelunds samhälle kommer att missgynnas stort av att vandrarhemmet är borta.

- Det är märkligt att man med statliga pengar kan lägga ner verksamheter på en ort. Jag tror det här blir dödsstöten för flera verksamheter. Vem kommer att rädda Mariannelund, sedan, när inte Migrationsverket behöver något boende mer, undrar han.

- Ett så här litet samhälle kan inte hjälpa alla och det som sker nu har blivit helt fel och har gått alldeles för långt, säger han.

Läs mer i tisdagens papperstidning